Sida:Robinson Crusoe 1926.djvu/349

Den här sidan har korrekturlästs
345

eldsken, varjämte sorlet av ett stort antal människor, vilka befunno sig på helt obetydligt avstånd från dem, nådde deras öron.

Vid alla de tillfällen jag sett vildar landstiga på ön, hade det städse legat mig om hjärtat att dölja varje spår, som för dem kunnat förråda tillvaron av invånare på platsen, och då de slutligen kommit under fund med förhållandet, hade de så grundligt fått betala sin upptäckt, att till och med de som

»De överraskades av att se ett eldsken.»

undsluppit knappast varit i stånd att vid hemkomsten redogöra för, vad de upplevat. Dels hade vi försvunnit så fort som möjligt ur deras åsyn, dels hade ingen lyckats fly mer än de tre vildarne, som under vår sista strid skyndat ned i båten och hals över huvud rott sin väg. Såsom jag redan omtalat, fruktade jag, att just dessa. skulle bringa sina landsmän nyheten om vår vistelse på ön och återkomma i sälllkap med en stor skara stridslystna kannibaler.

Huruvida detta nu var fallet eller ej, visste icke spanjorerna. Men i alla händelser hade den lilla koloniens invånare bort hålla sig dolda, tills de utforskat anledningen till indianernas besök; men i dess ställe gjorde de sig