även fått lära sig samma språk, allt ifrån det de först började tala, ehuru de i början förfärligt rådbråkade det, liksom deras mödrar. Intet av barnen var över sex år gammalt, då jag besökte ön, ty vid denna tid hade endast något mer än sju år förflutit, sedan engelsmännen voro över och hämtade sina hustrur.
Angående dessa kvinnor och till deras beröm vill jag säga, att de i flera avseenden kunde tjäna som mönster för sina vita systrar — de utmärktes av många dygder, som kunde varit en prydnad för vilken engelsk husmoder som helst. Således voro de flitiga, stillsamma, blygsamma, i allt ärbara och trogna, sina män innerligt tillgivna samt vänliga och hjälpsamma mot varandra. Det fattades dem bara ett; en ordentlig undervisning i den kristna lärans sanningar, varjämte jag gärna önskade se dem lagligt vigda med sina män, vilket av helt naturliga skäl hittills icke kunnat gå för sig. Emellertid ägde detta på min tillskyndan sedermera rum, och jag lagade även så, att de och deras barn blevo behörigen handledda i den kristna religionens grundläror.
Efter att sålunda hava lämnat en ganska fullständig redogörelse för kolonien i allmänhet, och tillräckligt mycket hava talat om de engelska nybyggarna, vill jag ytterligare berätta något om spanjorerna, vilka utgjorde
Robinson Crusoe. 25