402
yttre former och förnimmer denna hemlighetsfulla enhet, i vilken de olika sanningsstrålarne från alla skilda trosläror sammanflyta, liksom radierna i en cirkel löpa tillsammans i medelpunkten. I denna enhet finner han ock, hurusom de tusen sinom millioner mänskliga livstrådarne slingra sig samman i en enda oupplöslig knut, vilken bildar solflätan (plexus solaris) i mänsklighetens väldiga bröst.
Men jag återgår till vårt samtal. Vad den unge prästens förslag att stadfästa de fyra engelsmännens giftermål genom ett lagligen upprättat äktenskapskontrakt beträffar, kunde jag icke annat än giva mitt samtycke därtill. Jag sade honom, huru välgrundat jag fann det, och att jag vid vår framkomst till deras nybygge icke skulle underlåta att giva dem del därav, hoppandes, att de icke skulle hava något att invända mot en dylik av rättvisa och billighet förestavad anordning, varigenom deras äktenskap skulle bliva lika giltigt, som om de vigts av en engelsk präst. — Huru vi sedermera behandlade denna angelägenhet, skall jag längre fram på sitt ställe omtala.
Därefter bad jag honom framställa sitt andra klagomål, i det jag tacksamt erkände den stora skuld, vari jag stod till honom för vad han redan sagt.
— Nåväl, min herre, svarade han, jag vill tala lika fritt och öppet till er som förut, i hopp att ni lika välvilligt upptager, vad jag vidare har att säga. Alltså till saken. Änskönt edra engelska undersåtar levat närmare sju år tillsammans med sina indianska kvinnor och lärt dem både tala och läsa engelska, hava de dock ej givit dem någon undervisning i den kristna läran, ja, ej ens talat med dem om Gud eller lärt dem att bedja till honom. Och dock hava dessa kvinnor; efter vad jag funnit, ett ganska gott naturligt förstånd, som gör dem skickliga att mottaga undervisning. De hava fått framhärda i sitt avguderi, utan att deras män vårdat sig om att taga dem ur deras villfarelse. Detta är i sanning en oförsvarlig uraktlåtenhet, vilken, om den får fortfara, måste ådraga eder alla ett drygt ansvar.
Han yttrade detta med en kraft och värme, som gjorde ett djupt intryck på mig.
— Jag är övertygad om, fortfor han, att därest edra landsmän levat bland kannibalerna i det land, varifrån deras hustrur kommit, till och med själva vildarna skulle gjort sig större möda att få dem till avgudadyrkare, än vad de gjort för att bibringa sina hustrur kunskapen om den ende sanne Guden. Och fastän ni icke skulle vilja antaga min religion, och jag icke eder, är jag dock viss därpå, att vi båda i lika hög grad skulle glädjas att veta dessa arma varelser undervisade i den kristna religionens grundsanningar, vilka äro gemensamma för så väl protestanter som katoliker. Vad vi således först och främst måste göra, är att bibringa dem kunskap om Gud och Kristus; om återlösningen och ett liv efter detta — allt saker, varpå vi båda tro.
