att smickra edra känslor, ej heller dagtingar jag med min övertygelse till följd av min nuvarande belägenhet och edert mig visade ädelmod — tro mig, sade jag, att jag icke desto mindre betraktar eder såsom en medbroder i Kristus, och fastän ni är en protestant, vågar jag likväl icke säga, att ni ej kan bliva frälst, ehuru jag förvisso vet, att katolikerna i allmänhet hysa den föreställningen om protestanterna. Vare det långt ifrån mig att vilja bestämma gränserna för Guds nåd genom att nära en så förmäten tanke, som att han icke skulle kunna mottaga eder i skötet av sin församling. Samma välvilliga medgivande hoppas jag, att ni å er sida även skall göra oss katoliker. På samma gång tror jag knappast, att ni skall finna det oförenligt med min ställning såsom katolik, om jag gör en sträng åtskillnad emellan en protestant och en hedning: emellan en som beder till Herren Jesus Kristus — om än på ett sätt, som jag icke finner överensstämmande med den sanna tron — och en vilde eller barbar, som icke känner Gud eller vår frälsare Kristus. Jag kan därföre av hjärtat glädja mig åt att se denne stackars man, Will Atkins, som förut, enligt eder utsago, varit en förhärdad skurk, böja sina knän i bön till Herren, änskönt han tillhör den protestantiska kyrkan, och om det behagar Gud att genom denne ångerfulle syndare undervisa och omvända hans indianska hustru, så kan jag aldrig tro, att han själv, hennes make inför Gud, skulle bliva bortkastad från Herrens ansikte. Ack, min bäste herre, jag skulle verkligen känna mig innerligt glad, om alla vildar i Amerika i likhet med denna stackars kvinna kommit därhän att bedja till Gud, och hellre måtte de alla bliva protestanter än fortfarande förbliva vildar och hedningar.
Jag kände mig ganska förvånad över denne fromme katoliks upplysta och frisinnade anda, på samma gång hans skarpa omdömesförmåga och förnuftiga åskådning synnerligen tilltalade mig. Det föll mig genast in, att, om en sådan anda vore allmänt rådande inom den katolska kyrkan, vi snart allesamman skulle bliva katoliker, till vilken kyrka eller sekt vi än måtte bekänna oss. Räckande honom handen till tack för hans manliga och kärleksfulla uttalande, yttrade jag:
— Min vän, jag önskar sannerligen, att hela prästerskapet inom romersk-katolska kyrkan vore besjälat av samma föredragsamhetens och människokärlekens anda som ni. Jag är helt och hållet av eder mening; men jag måste säga er, att om ni predikade sådana läror i Spanien eller Italien, skulle ni råka i inkvisitionens händer.
— Det är möjligt, gav han till svar; jag vet ej, vad de skulle göra i Spanien eller Italien, men jag vill ej påstå, att en sådan stränghet skulle göra dem till bättre kristna, ty jag är viss, att en varm och uppriktig människokärlek icke kan vara något kätteri.
Så snart Will Atkins och hans hustru avlägsnat sig från platsen, hade vi
Robinson Crusoe. 27
