428
eller tjugusju år; hon var flitig och huslig samt hade ett behagligt utseende. Redan samma dag blevo de vigda av den unge prästen; jag föreställde brudens fader och ledde henne till altaret, varjämte jag i hemgift gav henne ett lagom stycke land för deras bosättning. Denna senare omständighet i förening med den unge herrns anhållan att som jordbrukare få kvarstanna på ön kom mig att tänka på nödvändigheten av att uppdela jorden i lotter och giva var och en sin bestämda lott, varigenom alla tvistigheter borde kunna förekommas.
Jordens utskiftning bland de särskilda lottägarne uppdrog jag åt Will Atkins, som till allas belåtenhet utförde detta arbete. Nybyggarne uttryckte endast sin önskan att få sina rättigheter skriftligen bekräftade, varför jag lät uppsätta ett slags gåvobrev, som vederbörligen undertecknades och försågs med sigill. I detta dokument angåvos noga läget och gränserna av vars och ens plantage; dessutom bestämdes däri, att de särskilda egendomarna skulle innehavas på livstid och därefter i laga ordning övergå till arvingarna. Hela den övriga delen av ön förbehöll jag för mig själv såsom min enskilda egendom, varförutan ett visst arrende för var plantage skulle efter elva års förlopp utbetalas till mig eller mina rättsinnehavare.
Vad beträffar styrelsen och lagarna inom kolonien, så bestämde jag ingenting utan sade nybyggarna, att de själva bäst borde kunna lagstifta för sitt samhälle. Jag tog endast ett högtidligt löfte av dem, att de ständigt skulle leva i frid och kärlek med varandra. Därefter träffade jag mina förberedelser att lämna dem.
Ännu en sak måste jag omnämna, nämligen något om det tredje nybygget på ön, som utgjordes av de trettiosju indianerna. Jag fann det alls icke lämpligt, att alla dessa människor skulle leva för sig själva i en avlägsen del av ön, utan någon egentlig sysselsättning, under det att de vite kolonisterna hade händerna fulla av arbete. Jag föreslog därför den spanske guvernören att han skulle taga Fredags far med sig och besöka dem samt söka förmå dem att flytta från sin nuvarande vistelseort och antaga tjänst ibland de vite nybyggarna. Dock finge man ej med våld tvinga dem till ett sådant steg, utan de skulle hava sin frihet att välja, och därest de antogo förslaget och blevo kolonisternas tjänare, finge dessa icke behandla dem såsom slavar.
Indianerna antogo med glädje förslaget och följde genast med guvernören tillbaka. Tre eller fyra av dem valde att bliva egna jordbrukare och vi anvisade även dem jordlotter, dem de ägde rätt att besitta och bruka, men alla de övriga föredrogo att taga tjänst hos kolonisterna. Min koloni var sålunda nu fördelad över ön på följande sätt:
Spanjorerna innehade min gamla bostad med därtill hörande byggnader och lägenheter, vilket allt tillsammans bildade öns huvudstad. Deras plan-
