ned som jordbrukare. Det var även ett yrke, som han förstod sig på, ty han hade fordom varit lantbrukare i Maryland.
Snart hade det lilla fartyget tagit in den för nybyggarna avsedda lasten, och jag lämnade kaptenen ett brev till den spanske guvernören, i vilket jag bad denne se till, att den nye kolonisten finge sig anvisat ett tillräckligt stycke land för sin nyodling samt att han erhölle behövliga kläder och verktyg för sitt arbete.
Jag uppmuntrade den nye kaptenen till att samvetsgrant fullgöra sitt uppdrag genom att lova honom allt, vad han rimligtvis kunde begära. Dessutom gav jag honom vår indianske krigsfånge till tjänare och förständigade den spanske guvernören att giva honom allt, vad han behövde till lika stor utsträckning som någon av de andra nybyggarna.
Medan vi höllo på att utrusta det lilla fartyget, talade min gamle kompanjon om för mig en dag, att en brasiliansk plantageägare av hans bekanta, en särdeles hygglig karl, hade fallit i kyrkans onåd.
— Jag vet inte riktigt, hur saken förhåller sig, sade han, men jag förmodar att han blivit misstänkt för att vara en hemlig kättare. Emellertid har han varit nödsakad att dölja sig av fruktan för inkvisitionen, och jag är viss på, att han med största glädje skulle omfatta detta tillfälle att med sin hustru och sina båda döttrar få begiva sig av härifrån. Om ni, min vän, vill tillåta honom att medfölja ert lilla fartyg och slå sig ned på er ö som nybyggare, så skall jag giva honom litet att börja med, ty inkvisitionens tjänstemän ha lagt beslag på all hans egendom, med undantag endast av litet husgeråd och tvenne slavar. Om han också är en kättare, så att jag måste ogilla hans åsikter, vill jag dock ingalunda se honom i inkvisitionens händer, ty i så fall blir han levande bränd.
Jag biföll genast denna anhållan och invigde min engelske kapten i hemligheten, varefter jag gömde mannen i fråga jämte hans familj ombord å fartyget, i avvaktan på att slupen skulle bli segelfärdig. Sedan vi därefter bragt alla deras saker ombord å slupen och denne utlupit ur den inre hamnen, förde vi de fyra flyktingarne från fartyget över till slupen.
Den nye kaptenen var särdeles förtjust över detta sällskap. Han och den flyende brasilianaren befunno sig också i ganska liknande yttre omständigheter; de hade båda gott om verktyg men ännu ingen jord; de skulle båda slå sig ned på samma ö såsom nybyggare och troligen bliva grannar med varandra. De medförde även båda något, som var mera värt än alla deras Övriga effekter tillsammantagna, nämligen sockerrörsplantor jämte nödiga redskap för sockerodlingen, vilken vår brasilian i grund och botten förstod sig på.
Utom de varor jag sände mina kolonister på ön medföljde även ombord på
