Sida:Robinson Crusoe 1926.djvu/448

Den här sidan har korrekturlästs

444

slupen tre kor och fem kalvar, omkring tjugofem svin samt tvenne ston och en hingst.

I enlighet med mitt löfte till spanjorerna sökte jag reda på tre portugisiska kvinnor, som voro passande till hustrur åt sådana män som de, och som befunnos villiga att medfölja till kolonien. Jag kunde hava funnit flere, men jag räknade ut, att den förföljde brasilianens båda döttrar icke länge skulle behöva gå ogifta, och det var endast fem av spanjorerna på ön, som önskade gifta sig. De övriga hade hustrur hemma i Spanien, och det föll icke dessa förträfflige män in att genom ett nytt giftermål bliva dem otrogna.

Det lilla fartyget anlände lyckligt och väl till bestämmelseorten med sin last, vilken såsom vi lätt kunna tänka oss, blev synnerligen välkommen för mina kolonister, vilka nu med ovannämnda tillökning utgjorde emellan sextio och sjuttio själar utom den ganska talrika barnskara som uppväxte å ön. Då jag återkom till England och London, erhöll jag på sistnämnda plats brev från spanjorerna, vari de hjärtligt tackade mig för alla mina omsorger om deras bästa och uttryckte sin innerliga önskan att ännu en gång i livet få återse mig.

Och härmed har jag nu avslutat berättelsen om min ö och torde framdeles icke få någon anledning att vidare tala om den. Därföre må var och en, som tager del av den följande redogörelsen för mina öden, alldeles vända sina tankar från kolonien och inte vänta att finna fortsättningen av en gammal mans dårskaper; en man, som icke tagit varning av sina egna olyckor och ännu mindre av andra människors, med vilka han kommit i beröring; en man, vars brinnande äventyrslust icke blivit avkyld av nära fyrtio års motgångar och lidanden, och vilkens sinne icke blivit tillfredsställt av en rikedom över all förväntan, lika litet som de mest utomordentliga sorger och hemsökelser förmått göra honom visare.

Kära läsare, om du föreställer dig den omöjliga handlingen, att en man, som är i åtnjutande av sin fulla frihet och har fullt upp av detta livets goda, ginge till fängelsets portar och begärde att bliva insläppt, satt i cell och behandlad med stränghet — då har du en bild av mitt handlingssätt, då jag frivilligt begav mig till Ostindien utan att hava något att uträtta där. Hade jag däremot hämtat ett litet fartyg från England och styrt raka vägen till min gamla ö; hade jag lastat fartyget liksom slupen med en mängd förnödenheter för kolonien och dess invånare; hade jag utverkat mig laglig besittningsrätt till ön och ställt den under engelska kronans beskydd, vilket lätteligen hade gått för sig; hade jag vidare fört dit över tillräckligt med folk, vapen och ammunition för att kunna hävda min rätt gent emot varje anfall; hade jag slutligen tagit ön i verklig besittning, genom att själv bosätta mig på densamma och kvarstanna där till mina dagars slut — hade jag gjort allt detta, då hade jag åtminstone handlat som en förståndig man och visat mig värd