452
synnerligen väl beväpnade, ty var och en av dem hade en musköt, en bajonett och en pistol. Några hade breda huggsvärd; andra hade hirschfängare, och högbåtsmannen jämte tvänne andra hade änterbilor. Dessutom hade de tretton handgranater med sig. Modigare och bättre beväpnade sällar hade aldrig begivit sig ut på ett galnare äventyr.
Huvudändamålet med deras krigståg var egentligen plundring, ty de hoppades finna guld i vildarnas ägo; men en omständighet, som ingen förutsett, tillstötte och förvandlade dem alla till avgrundsandar, vilka sökte släcka sitt ursinniga hämndbegär i de stackars infödingarnas blod.
Då de anlände till de få kojor, som de trott vara staden, funno de till sin stora förargelse, att de misstagit sig, ty där funnos endast tolv eller tretton hyddor inalles. Var staden låg eller huru stor den var, hade de ingen aning om. De började därför rådpläga sinsemellan om, vad de borde taga sig till, och det dröjde en stund, innan de kunde komma till något beslut, ty om de överföllo dessa hyddor, måste de döda varenda en av dess invånare. Men alldenstund det var natt och ganska mörkt, fastän månen var uppe, var det högst sannolikt, att några av vildarna skulle undkomma och fly till staden. Och i så fall skulle snart en hel armé vara på benen. Om de däremot, å andra sidan, lämnade dessa kojor med deras sovande invånare i fred, visste de ej, var de skulle söka staden. Emellertid var detta sista det bästa rådet, varför de äntligen beslöto att lämna platsen och själva taga reda på staden, bäst de kunde.
De drogo således vidare ett litet stycke, då de på en gång blevo varse en ko, som var bunden vid ett träd. Det föll dem genast in, att de här funnit en god vägvisare, — ty, sade de sinsemellan, kon tillhör säkert någon i staden, som vi söka, så framt hon ej är hemma i den lilla byn, vi redan gått förbi.
De löste därför kon för att se, vart hon tog vägen; ginge hon åt det håll, varifrån de kommit, hade de ej något att beställa med henne; ginge hon däremot åt motsatt håll, skulle de följa henne. De avskuro alltså repet, som var snott av ett slags bast, och mycket riktigt: kon gick före dem rakt till staden, vilken — efter vad de sedermera berättade — bestod av mer än två hundra hus eller hyddor. De sade sig även hava iakttagit, att i några av husen flera familjer bodde tillsammans.
Här funno de allt försänkt i den djupaste tystnad; det var tydligt, att ej en levande själ i hela staden var vaken. De rådslogo nu först och främst om, huru de skulle bete sig vid stadens överrumpling. Efter några meningsbyten fattade de beslutet att dela sig i tre skaror och sätta eld på tre hus i olika delar av staden, och när männen kommo ut, skulle de gripa och binda dem. Om någon gjorde motstånd, skulle han utan förbarmande nedhuggas. Därpå skulle man genomsöka och plundra husen. Likväl beslöto
