Härefter anskaffade vi ytterligare några engelska och holländska matroseroch beslöto så att göra en ny resa till Kryddöarna för att hämta en ny last av kryddnejlikor, muskotnötter m. m. Denna tredje resa utföll lika väl som de båda föregående, och efter den gjorde vi ännu flera, alla med lika glänsande resultat.
Efter inalles sex års resor fram och tillbaka, från hamn och till hamn, tillsammans med min kompanjon, överenskommo vi slutligen att företaga en resa till Kina med anlöpande av Siam. Fartyget var detsamma, som vi köpt; vår laddning var denna gång bestämd att utgöras av ris.
Av vidriga vindar nödsakade att kryssa fram och tillbaka i Malakkasundet och emellan öarna, upptäckte vi slutligen, sedan vi väl kommit ur dessa besvärliga farvatten, att vårt fartyg hade sprungit läck. I trots av alla våra ansträngningar var det oss omöjligt att taga reda på läckan. Till följd härav tvingades vi att med snaraste söka hamn, och min kompanjon, som kände till dessa trakter bättre än jag, gav kaptenen order att gå upp i Kambodjafloden. Jag hade nämligen, ovillig att taga ansvaret för fartyget på mig själv, till kapten utnämnt vår förste styrman, en engelsman vid namn Thompson.
Kambodjafloden utfaller i Kinesiska havet strax öster om Siamviken. Här lågo vi några dagar och gingo ofta i land för att skaffa proviant till ökande av fartygets förråd. Vid ett sådant tillfälle kom en gång en engelsman fram till mig. Jag erfor sedan, att han var konstapel ombord på en
