484
— Vad! utropade jag, ställande mig okunnig om hela saken, mördade de kaptenen?
— Nej, svarade han, jag har icke hört, att besättningen skulle hava mördat honom; men det tros allmänt, att de, som rymde bort med fartyget, avsiktligt låtit kaptenen falla i malajernas händer och kanske betalt dem för mordet.
— I så fall, svarade jag, förtjäna de döden lika mycket, som om de själva med egna händer förövat brottet.
— Ja, för visso, bekräftade den gamle, de förtjäna döden, och de skola heller ej undslippa den, blott något engelskt eller holländskt fartyg får fatt i dem. Alla europeiska fartyg i dessa farvatten hava överenskommit att icke giva skurkarne pardon, om de lyckas uppbringa fartyget.
— Men, invände jag nu, ni påstår, att piraten har lämnat dessa farvatten och begivit sig söderut; huru kunna de då hoppas möta honom?
— Ja, visserligen säger ryktet så, genmälte portugisen; men han har varit sedd, såsom jag nyss nämnde, i Siamviken ett stycke uppåt Kambodjafloden. Några holländska matroser, som förut tillhört fartygets besättning men blevo kvarlämnade i land vid dess bortrövande, hava där igenkänt honom. Då några engelsmän och holländare, som lågo för ankar uppåt floden, fingo reda på förhållandet, satte de efter den kanaljen och hade så när lyckats taga honom. Men barkasserna, i vilka de anföllo, kommo icke fram på samma gång, varföre piraten icke hade svårt att reda sig. De första tvenne sköt han i sank, innan de andra tre hunno komma till deras hjälp. Därefter satte han till alla segel och undkom lyckligt för den gången. Men de hava en så fullständig beskrivning på honom, att de icke kunna misstaga sig, om de få syn på honom. Jag gratulerar den skurken, om han visar sig för dem, ty de ha alla dyrt svurit, att de skola se så väl kaptenen som besättningen dingla i rånocken.
— Huru! utropade jag, ämna de avrätta dem så utan all dom eller rannsakning? Hänga dem först och döma dem sedan?
— Åh, min bäste herre, genmälte den gamle lotsen, man behöver väl inte göra några vidare omständigheter med. sådana ärkeskälmar heller. Bind ihop dem parvis med ryggarne mot varandra och låt dem sedan dyka — det är vad de skurkarne rättvisligen förtjäna.
Jag visste, att jag hade min gamle lots i säkert förvar och att han ej kunde göra oss någon skada, varföre jag beslöt att gå rakt på saken.
— Nå väl, senor, utbrast jag med eftertryck, detta är just orsaken, varföre jag vill, att ni skall föra oss upp till Nanking och ej till Makao eller någon annan plats, dit engelska eller holländska fartyg komma. Ty ni må veta, senor, att dessa engelska och holländska fartygskaptener äro ena dumdristiga, inbilska och oförskämda slynglar, som varken hava något begrepp om rättvisa eller om de enklaste fordringar, vilka ett civiliserat samhälle ställer på
