en av missionärerna såsom tolk och lät säga mig, att han hade ett förslag att framställa, vilket lydde som följer.
Han hade köpt så mycket varor av oss, att han nu icke hade penningar att även köpa fartyget, men om jag hade lust att hyra ut det, så ville han, med bibehållande av den gamla besättningen, göra en resa på Japan och därifrån gå till Filippinerna med en ny laddning. Hyran för fartyget skulle han dock erlägga, innan han avginge från Japan, och vid återkomsten från Filippinerna skulle han köpa och betala det kontant.
Jag lyssnade beredvilligt till detta förslag, och så föga hade jag tagit varning av de vedervärdigheter, jag nyligen genomgått, att jag började fundera på att själv följa med den japanske köpmannen. Glömsk av den förfärliga spänning, jag utstått ombord å det misstänkta fartyget, och av den livliga tillfredsställelse, varmed jag så nyligen lämnat det, ville jag nu åter sätta min fot på samma däck, som jag för så kort tid sedan lovat mig själv att aldrig mera beträda!
Jag frågade också verkligen japanesen, om han ej skulle vilja förhyra fartyget till Filippinerna och där göra upp affärerna med oss och skiljas, varefter det var min avsikt att resa vidare söder ut.
Härtill genmälte han, att en sådan anordning icke föll sig läglig för honom, ty huru skulle han väl i så fall kunna komma tillbaka till Japan med sin
