46
att med några engelska köpmän till änkan i London översända icke blott mitt uppdrag utan även en fullständig berättelse om de öden jag genomgått. Den goda damen uträttade ej endast mitt uppdrag utan förärade även den portugisiske kaptenen en vacker gåva för hans stora godhet och vänskap mot mig.
De 2,000 kronorna blevo sålunda enligt kaptenens fingervisning förvandlade i lämpliga varor, som avsändes direkt till honom i Lissabon, varefter han förde dem alla välbehållna till mig i Brasilien.
Kaptenen hade även varit så omtänksam att utan min begäran (ty jag var för oerfaren i mitt yrke att tänka på dylikt) medtaga alla slags verktyg och järnsmiden samt andra för min plantage nödvändiga redskap, vilket allt blev till största nytta för mig.
När denna sändning anlände, kände jag mig så uppfylld av glädje, att jag nu trodde min lycka vara gjord. Dessutom hade min gode skaffare, kaptenen, för de 100 kronor han erhållit som gåva från änkan uppgjort kontrakt på sex år med en tjänare, vilken han medförde åt mig. Dock vägrade han enständigt att mottaga någon ersättning av mig, och det enda jag kunde förförmå honom att hålla till godo med, var litet tobak av min egen skörd.
De varor jag fått mig tillsända voro alla av engelsk tillverkning och utgjordes av tyger och varjehanda annat, som i detta land var mycket begärligt och sålunda stod högt i pris, vadan jag kunde avyttra min laddning till minst fyra gånger det pris den kostat mig. Jag var nu långt före min fattige granne vad beträffar skötseln av plantagen, ty det första jag skaffade mig var en negerslav jämte en europeisk tjänare utom den, som kaptenen medfört från Lissabon.
Men det är svårt att bära medgången — det fick jag erfara. Nästföljande år erhöll jag en riklig avkastning av min plantage; så till dömes uppdrog jag femtio stora rullar tobak, vardera vägande över 50 kilo, vilka omsorgsfullt magasinerades i avvaktan på nästa lägenhet till Lissabon.
Då sålunda mina affärer vidgades och min förmögenhet växte, började jag fundera på storartade företag och uppgöra en mängd högtflygande planer av den art, som ofta förorsakat även de största affärsgeniers undergång.
Hade jag däremot lugnt framhärdat i min ställning, skulle all den lycka, varom min fader talat, fallit på min lott; jag skulle till fullo hava kommit i åtnjutande av de många förmåner som utmärka den av honom så varmt skildrade medelklassen. Men min håg stod åt annat håll, och snart skulle jag ånyo bliva det olyckliga verktyget i mitt onda ödes hand till skapande av min egen ofärd.
Vad var väl den egentliga orsaken till alla mina olycksöden? Helt enkelt denna envisa, dåraktiga åtrå att flacka världen runt, för vilken jag om och om igen gav vika i trots av de tydliga vinkar jag fått mottaga, att försynen
