den, att vi komma dit i tanke att finna ett fullkomligt barbariskt och ociviliserat land, bebott av vildar och kannibaler, och då de verkliga förhållandena så pass mycket, som fallet visserligen är, överstiga våra förväntningar, vända vi endast om bladet och slå över till den motsatta ytterligheten.
Men vad äro i själva verket deras byggnader emot Europas palatser och kungliga slott? Vad är väl deras handel emot Englands, Hollands, Frankrikes och Spaniens? Vad äro deras städer emot våra i anseende till rikedom, befästningskonst, bekvämligheter och storartade anläggningar? Vad äro deras hamnar med sina ömkliga jonker och barkskepp emot vår flotta, våra handelsfartyg och örlogsmän? Vårt London har ensamt större handel än halva deras väldiga kejsarrike; ett enda engelskt, franskt eller holländskt örlogsfartyg på åttio kanoner skulle nästan vara tillräckligt att hålla hela den kinesiska »flottan» stången.
Så förhåller det sig i själva verket med den kinesiska »storheten», betraktad på nära håll och jämförd — icke med afrikanska, utan med europeiska förhållanden. Vi vänta helt enkelt ej att finna något annat än ödemarker och barbarer, och då vi se, att vi dock härutinnan misstagit oss, betrakta vi sedermera de för handen varande förhållandena genom överraskningens förstorande glasögon, vartill kommer den kinesiska civilisationens genomgående olikhet med vår egen, som gör, att vi icke i första ögonblicket kunna finna de rätta synpunkterna för ett riktigt bedömande och en nykter jämförelse.
Vad jag ovan sagt om den kinesiska flottan äger även sin tillämpning på den kinesiska arméen. Hela det ofantliga kejsarrikets samlade trupper, uppgående till, låt oss säga, två millioner man, skulle, överflyttade till Europa för att belägra t. ex. en starkt befäst stad i Flandern, icke kunna åstadkomma annat än en ödeläggelse av landet, där de drogo fram, och deras fälttåg skulle i stället för seger sluta med deras egen undergång genom hungersnöd. Jag överdriver ej, då jag påstår, att trettio tusen man tyskt eller engelskt fotfolk och tio tusen man kavalleri skulle i grund slå Kinas hela ofantliga arméstyrka. Där finnes icke en enda befäst stad i hela Kina, som skulle kunna hålla stånd en månad emot en europeisk armés batterier och anfall, och å andra sidan skulle Kinas hela krigshär icke ens under en tioårig belägring kunna intaga en sådan stad som t. ex. Dunkerque, förutsatt att staden under hela tiden vore försedd med nödig proviant.
Visserligen hava kineserna skjutvapen, men de äro av dålig beskaffenhet och klicka gärna, och deras krut har föga sprängkraft. Deras trupper äro dåligt inövade och sakna all disciplin.
Jag måste därföre tillstå, att det icke så litet förvånade mig, när jag vid hemkomsten till England fick höra kinesernas lov sjungas i många tonarter; huru man prisade deras makt och ära, deras storhet och handel, ty mig före-
Robinson Crusoe. 32
