Sida:Robinson Crusoe 1926.djvu/509

Den här sidan har korrekturlästs
505

Där fanns överflöd på krukmakare — det vill säga folk, som beredde leran till det kinesiska porslinet. Då jag vid ett tillfälle hade stannat för att betrakta deras arbete, kom den portugisiske lotsen, som alltid hade ett eller annat muntert skämt till hands, fram till mig och sade skrattande:

— Senor Inglese, om ni har lust, så skall jag visa er den största märkvärdigheten i hela landet, och sedan ni tagit den i andäktigt beskådande, så skall ni hava någonting att säga om Kina, som kanske går upp emot alla de illasinnade saker, ni förut sagt därom; — ni skall säga, att ni dock till slut fått se någonting, vartill maken ej finnes i hela den övriga världen!

— Åh, verkligen! genmälte jag. Det skall inte bli ledsamt att få veta, vad det kan vara för ett underverk.

— Jo, vet ni, utropade han, det är ingenting mer och ingenting mindre än ett helt palats, byggt av äkta kinesiskt porslin!

— Gott, genmälte jag, det kan ju så vara. Huru stort är det? Kunna vi taga det med oss på en av våra kameler, så låt oss gå och köpa det.

— På en kamel?! ropade den gamle lotsen, i det han höll upp båda händerna; åhnej, det låter ni allt bli; det bor en hel familj på trettio medlemmar uti det!

Vid denna märkliga underrättelse blev jag högst nyfiken att få se undret; men vid närmare betraktande fann jag ingenting underligt alls däri. Det var ett vanligt trähus, som endast blivit reverterat med kinesisk lera, vars yta var glaserad och bländande vit samt målad med blåa figurer i likhet med de större kärl av kinesiskt porslin, som vi kunnat få se hemma i England. Det kan ej nekas, att det hela tog sig särdeles praktfullt ut, bestrålat av middagssolens rikaste glans.

Vad inredningen av detta hus beträffar, så kan jag dock ej neka, att den var utförd med synnerlig smak och omsorg. Väggarna voro inlagda med fyrkantiga, målade porslinsplattor, bildande figurer av utomordentlig skönhet och omväxling i färgsammansättningen, i vilken även guld ingick. Porslinsplattorna i de särskilda figurerna voro så väl hopfogade, att man svårligen kunde upptäcka, var de möttes. Golvläggningen var av samma material slät och hård som sten, men ej glaserad eller målad, under det att taket var inlagt med glänsande svarta porslinsplattor. Detta hus var således bokstavligen ett äkta kinesiskt porslinspalats, och hade jag ej varit stadd på resa, skulle jag hava stannat några dagar för att taga alla dess enskildheter i noggrant betraktande. Man sade mig, att i den intill huset stötande trädgården funnos fontäner och fiskdammar, vilkas botten och sidor voro inlagda på samma sätt; samt att i gångarne voro uppställda vackra statyer, helt och hålet förfärdigade av porslinslera och därefter glaserade hela.

Som emellertid denna industrigren är någonting för Kina särskilt utmärkande, så synes det mig endast såsom en helt naturlig sak, att de däruti