Sida:Robinson Crusoe 1926.djvu/51

Den här sidan har korrekturlästs
47

ämnat mig för ett lugnare liv. Under mina kommande sorger hade jag tid nog att göra mig de bittraste självanklagelser i detta hänseende och känna, huru som min skuld endast ökades av den omständigheten, att jag lämnat alla försynens varningar utan avseende.

»Jag köpte en negerslav.»

Liksom jag en gång, trotsande allt, flytt från mina föräldrar, så kunde jag icke häller nu vara tillfreds med de lyckliga utsikter jag hade att bliva en rik och oberoende man, utan måste åter ut på äventyr, vilka skulle kasta mig i det djupaste elände, som någonsin råkat någon människa.

Men för att icke gå händelserna i förväg, vill jag först skildra enskildheterna i denna del av min historia. Man torde kunna förstå, att då jag nu vistats nära fyra år i Brasilien och därunder haft lycka och framgång i alla mina företag, jag icke blott lärt mig det främmande språket utan även kommit i vänskapliga förbindelser med mina grannar, plantageägarne, liksom ock med köpmännen i San Salvador, som var vår utskeppningsort. Under våra samtal hade jag ofta berättat för dem om mina båda resor till Guinea-kusten, om sättet att träda i byteshandel med negrerna därstädes, samt huru lätt det var att på denna kust för småsaker, såsom glaspärlor, knivar, saxar, yxor, leksaker, speglar och dylikt tillbyta sig icke blott guldsand, paradiskorn, elfenben m. m. utan därjämte en ofantlig mängd negrer för slavtjänst i Brasilien.

De lyssnade alltid med spänt intresse till mina uttalanden i detta ämne, synnerligen vad negerhandeln beträffade, ty denna affärsgren, ännu föga uppdriven, låg helt och hållet i händerna på det av spansk-portugisiska regeringen bildade Assientosällskapet, varföre endast få negrer kunde erhållas, vilka betingade ett utomordentligt högt pris.

Morgonen efter en dag, då jag samtalat med nämnda personer angående dessa förhållanden, infunno sig tre av dem hos mig och sade, att de mycket funderat över vad jag föregående afton yttrat. De hade nu ett hemligt förslag att göra mig, och sedan jag lovat dem obrottslig tystnad, omtalade de att de ämnade rusta ett fartyg på Guinea.