avskräckande, sågo vi ett par eller tre gånger små tatariska strövtrupper, vilka dock syntes vara upptagna av sina egna angelägenheter och icke hava något ont i sinnet emot oss. Och då de icke hade någonting att säga oss, så hade vi häller ej något att säga dem, utan läto dem gå sina egna vägar. Vid ett tillfälle närmade sig dock en trupp på kort avstånd ifrån oss, där de gjorde halt och betraktade oss med synbarligen stor uppmärksamhet. Det var ej gott att veta, vad deras avsikt kunde vara: huruvida de rådslogo om att anfalla oss eller ej; men sedan vi passerat förbi dem ett stycke framåt, bildade vi en eftertrupp av fyrtio man för att hålla dem stången, om så skulle bliva behövligt. Efter en stund funno de dock för gott att avlägsna sig, sedan de likväl först till avskedshälsning sänt oss fem pilar, vilka så illa sårade en av hästarne, att vi följande dag nödgades nedslakta honom.
En månad hade förflutit sedan ovan skildrade tilldragelser. Vägarna hade under denna tid icke varit så goda som i början, ehuru vi ännu befunno oss inom den kinesiske kejsarens besittningar. Vi slogo för det mästa läger i byarna, av vilka några voro befästa till skydd mot de härjande tatarerna. När vi anlänt till en av dessa byar, belägen omkring två eller tre dagsresor ifrån staden Naum, önskade jag köpa en kamel. Det finnes en stor mängd av dessa djur ävensom av hästar — sådana de äro — till salu under hela vägen på detta område, emedan de röna livlig efterfrågan av de talrika karavaner, som färdas fram över denna väg. Den person jag ombett att skaffa mig en kamel skulle gå och hämta den åt mig, och jag, en beskäftig tok som alltid, måste naturligtvis själv följa med. Platser, där kamelerna och hästarne gingo och betade under nödig bevakning, låg ungefär tre kilometer från byn.
Mycket tillfredsställd med den lilla omväxlingen, begav jag mig av till fots, åtföljd av den gamle lotsen och en kines. Vid framkomsten funno vi stället vara en sidländ äng, kringbyggd av en stenmur, som blivit uppförd av lösa stenblock utan murbruk eller lera. Vid ingången stodo några kinesiska soldater på vakt. Sedan vi köpt kamelen och kinesen tagit den om hand för att leda den till vår lägerplats, anträdde vi återfärden. I ett nu sprängde fem tatarer till häst fram emot oss. Två av dem överföllo kinesen och togo kamelen ifrån honom, under det att de andra tre störtade emot mig och den gamle portugisen, då de funno oss så gott som obeväpnade, ty jag hade intet annat vapen med mig än mitt svärd, vilket utgjorde ett dåligt försvar emot tre ryttare.
Den förste tataren tvärstannade, då han såg mig draga svärdet, ty dessa barbarer äro ena riktiga pultroner, men den andre anföll mig på vänstra sidan och gav mig ett så våldsamt slag i huvudet, att jag medvetslös störtade till marken. Då jag kom till mig själv igen, blickade jag mig förvånad omkring utan att först kunna erinra mig, vad som tilldragit sig eller var jag befann mig. Men min alltid påpasslige gamle lots, denne hedersman till
