pilar, tills hela hans kropp var fullsatt av sådana. Slutligen brände de honom med alla pilarne som ett offer åt avguden.
— Var det denna samma avgud? frågade jag.
— Ja, svarade han, just densamme.
— Gott, genmälte jag, jag skall berätta er en historia.
Och därmed omtalade jag för honom, huru det en gång hade tillgått på Madagaskar, där besättningen på vårt fartyg till straff för, att infödingarne hade mördat en av våra matroser, gjorde landgång, uppbrände vildarnes stad och dödade män, kvinnor och barn.
— På samma sätt, slutade jag, borde vi behandla den här byn med alla dess invånare till rättvis tuktan för deras illdåd.
Den skotske köpmannen lyssnade uppmärksamt till min berättelse, men vid mitt sista yttrande inföll han:
— Ni misstar er, ty vad jag nyss omtalade för er, tilldrog sig ej i denna byn, utan på ett ställe, som ligger mer än ett hundra femtio kilometer härifrån. Men avguden var i alla fall densamme, ty infödingarne föra honom i procession runt omkring hela landet.
— Välan, svarade jag, då skall den här avguden få böta därför, så sant som jag lever, och om jag får leva natten över!
Då skotten såg mig så beslutsam, fick även han lust att följa med.
— Ni skall icke behöva gå ensam, sade han, jag går med er. Jag vill även försöka att få en av mina landsmän att sluta sig till oss. Det är en modig och beslutsam karl, stark som en björn och därtill en lika stor ivrare emot allt avguderi som någon av oss.
Med dessa ord avlägsnade han sig, men kom efter en stund tillbaka till mig i sällskap med den omnämnde skotten, vilken kallades kapten Richardson.
För denne omtalade jag nu allt, vad jag sett, och invigde honom i den plan, jag uppgjort för den nattliga utflykten:
— Min herre! utropade han, jag är mycket glad att få åtfölja er, och jag skall hjälpa er i ert förehavande, om det så än skulle kosta mig livet.
Vi beslöto alltså att giva oss av tillsammans — men endast vi tre. Väl hade jag anmodat min kompanjon att deltaga i härnadståget mot avgudabilden, men han avböjde förslaget med följande ord:
— Jag är beredd att bistå er till det yttersta vid alla tillfällen, då ni råkat i fara och behöver min hjälp; men vad ni nu föreslagit är ett äventyr, för vilket jag icke känner den ringaste lust.
Vi tre voro således, som sagt, beslutna att ensamma gå till verket. Dock överenskommo vi vid närmare eftertanke att låta min tjänare vara oss följaktig. Uppbrottet skulle ske följande kväll efter mörkrets inbrott, i största hemlighet och med iakttagande av den yttersta försiktighet.
Under tiden vidtogo vi alla nödiga förberedelser för planens lyckliga utfö-
