burg. Min kompanjon och jag fingo här mycket god avsättning för våra varor, såväl dem vi medfört från Kina som ock de pälsverk, vi inköpt i Sibirien. Min kompanjon, som alltid i främsta rummet var köpman, gnuggade händerna av förtjusning, i det han utbrast:
— Sannerligen tror jag icke, min gamle vän, att jag skulle hava lust att göra om hela denna besvärliga resa från Peking i edert sällskap, dels för att ännu en gång under en längre tid få njuta av edert angenäma umgänge, dels ock för att draga fördel av den påfallande lycka i affärer, som tyckes vara er medfödd. Ni behöver i sanning bara låna er hand till ett företag för att det skall få en god utgång. Jag är övertygad om, att det är eder goda stjärna jag har att tacka för, att jag står här välbehållen efter en resa, som varit så rik på farliga äventyr, och icke allenast välbehållen till min person, utan även med en rik vinst på fickan!
— Jag tackar er, min käre vän, svarade jag, för eder goda tanke om mig, men vi få icke förgäta, att vi först och främst hava försynen att tacka för den goda utgången av alla våra företag. Under de många växlande öden, som jag under min långa levnad genomgått, har jag haft rikliga tillfällen att göra den iakttagelsen, att människan i allt är underkastad en högre makts ledning. Om så icke vore fallet, skulle vi icke oskadda kunna undgå alla de farligheter, som på alla sidor omgiva oss. Då jag var ensam på min ö, hade jag en ännu mera levande förnimmelse av denna sanning, än vad nu är händelsen; men av de många olikartade erfarenheter, jag då gjorde, grundlades hos mig i alla händelser en livlig övertygelse om försynens ingripande i världen och människolivet; en övertygelse, som orubbad följer mig till min levnads slut.
