Sida:Robinson Crusoe 1926.djvu/58

Den här sidan har korrekturlästs

54

jakt eller försvar; jag förde endast med mig en kniv, en tobakspipa och litet tobak i en dosa.

Vid tanken på detta mitt utblottade tillstånd blev jag så upprörd, att jag en stund sprang av och an som om jag varit vansinnig. Emellertid föll natten på, och jag begynte med tungt hjärta eftersinna, vad som skulle bliva min lott i fall där funnos några rovdjur, vilka just nattetid pläga gå ut att söka byte.

Den enda utväg, som då för tillfället framstod för min tanke, var att klättra upp i ett lummigt träd, som stod i närheten. Det liknade en tall men var fullsatt av taggar. I detta beslöt jag tillbringa natten och avvakta följande dag för att då överväga, vad dödssätt jag borde välja, ty nu såg jag ingen möjlighet vidare att uppehålla livet.

»Tvenne omaka skor.»

Efter fattandet av detta beslut gick jag ett stycke inåt land för att söka dricksvatten, och till min stora glädje kröntes mitt sökande med framgång. Sedan jag släckt min törst och stoppat litet tobak i munnen för att mildra känslan av hunger, återvände jag till trädet och klättrade upp däri, sökande placera mig så, att jag ej kunde falla ned under sömnen. Dessförinnan hade jag skurit mig en påk att i händelse av behov använda till mitt försvar. I högsta grad uttröttad somnade jag snart och sov så lugnt och djupt, som väl få i min belägenhet skulle hava gjort. Också kände jag mig vid uppvaknandet mera vederkvickt och styrkt än någonsin förut i så svårt läge.

När jag vaknade stod solen högt på himmelen; vädret var vackert och stormen hade lagt sig, så att havet ej gick så högt som förut. Men döm om min överraskning, då jag fick se, att fartyget under natten blivit av tidvattnet lyftat från sandbanken och fört mot land nära intill den av mig förut omnämnda klippan, på vilken vågorna först kastat mig. Som fartyget nu ej låg längre än vid pass två kilometer från stranden och tycktes stå upprätt, önskade jag mig vara ombord för att åtminstone kunna rädda några för mig välbehövliga saker.