76
klättrade, och fastän det rägnade hela natten, njöt jag därstädes en mycket god sömn.
1 oktober. På morgonen fick jag till min stora överraskning se, att fartyget av tidvattnet blivit fört mycket närmare kusten. Detta var nu visserligen å ena sidan en tillfredsställelse för mig, ty all den stund skeppet stod upprätt och ej var sönderslaget av vågorna, hoppades jag att möjligen kunna komma ombord och erhålla några födoämnen och andra nödvändighetsartiklar. Men å andra sidan återkom vid denna anblick med förnyad styrka sorgen över mina drunknade kamrater, ty jag föreställde mig att de, om vi alla stannat ombord, kunnat rädda fartyget eller åtminstone sig själva. Och i så fall hade vi säkerligen av fartyget kunnat bygga oss en mindre farkost, som kunnat föra oss till någon annan del av världen. Till långt fram på dagen plågade jag mig själv med dessa tankar, men då jag slutligen vid ebbtiden såg fartyget nästan stå på det torra, gick jag ut på stranden så långt jag kunde och sam sedan ut till det.
Även denna dag rägnade det, men stormen hade alldeles upphört.
1—24 oktober. Hela denna tid använde jag uteslutande till att göra ett flertal resor ut till fartyget, varifrån jag varje gång, då floden inföll, på flottar bortförde allt vad jag kunde överkomma.
Mycket rägn föll även under dessa dagar, fastän vädret stundom var vackert; dock tycktes allt tyda på, att den rägniga årstiden nu var inne.
24 okt. Jag stjälpte med min flotte, och allt vad jag hade därpå föll i sjön; men all den stund vattnet var grunt och största delen av laddningen utgjordes av tungt gods, återfann jag det mesta sedan ebben inträtt.
25 okt. Det rägnade och stormade hela natten och dagen; därunder slogs fartyget i spillror, så att blott en del av själva skrovet var synligt, dock endast vid lågt vatten. Jag använde dagen till att övertäcka de varor jag bärgat från fartyget, så att rägnet ej skulle förstöra dem.
26 okt. Nästan hela dagen vandrade jag omkring i närheten av stranden för att söka reda på en passande plats för min blivande bostad, ty jag var högst angelägen att skydda mig mot nattliga överfall av vare sig vilda djur eller människor. Frampå kvällen bestämde jag mig för ett särdeles lämpligt ställe vid foten av en klippa; jag märkte ut en halvcirkel för min lägerplats, vilken jag beslöt att skydda medelst ett slags bålverk eller vall, gjord av en dubbel rad pålar med kabeltåg emellan och utanpå täckt med grästorv.
Från den 26 till den 30 okt. arbetade jag oavbrutet med att föra alla mina saker till den nya bostaden, oaktat det understundom rägnade mycket hårt.
Den 31 på morgonen tog jag min bössa och begav mig inåt ön, dels för att skaffa föda och dels för att undersöka trakten. Jag sköt då en get, vars lilla killing följde efter mig hem; snart måste jag dock döda även honom, enär han icke ville äta.
