försvann ur hennes ansikte, ty hon hade under onkelns förklaringar överlämnat sig åt allehanda obestämda men behagliga drömmar och gissningar.
— Ja, det är det bästa och det viktigaste av allt vad en kvinna kan studera. Kanske är det ej så poetiskt som att sjunga, måla, skriva eller till och med undervisa, men man kan därigenom göra många lyckliga och nöjda samt av hemmet göra vad det med rätta bör vara — den bästa och angenämaste plats på jorden. Ja, det är inte värt att du spänner upp dina stora ögon så mycket, ty det är mitt fullkomliga allvar, att jag hellre vill se dig bli en god husmoder än den mest firade skönhet i hela landet. Det behöver inte alls uttränga någon av de talanger, som du möjligen kan äga, men det är verkligen en mycket nödvändig egenskap, och jag hoppas att du utan dröjsmål skall börja att sätta dig in däri, nu då du är frisk och stark.
— Vem är den där kvinnan då? frågade Rosa, på vilken onkelns allvarliga tal gjort åsyftad verkan.
— Tant Plenty.
— Ja, det vill jag, onkel. Men varmed skall jag börja?
— Jag skall tala därom med henne, och hon skall nog ställa allt till rätta med Dolly, ty att lära laga mat är ett av de förmämsta villkoren, som du vet.
— Ja, det förstås, och det är jag inte det ringaste rädd för, ty jag tycker mycket om att koka och försökte det ibland där hemma, men jag hade ingen som lärde mig, och därför gjorde jag nästan ingenting annat än förstörde mina förkläden. Kakor tycker jag mycket om att laga till, men Dolly är så brummig och tråkig, och jag är övertygad om, att hon inte skall låta mig företaga någonting i köket.
— Ja, då koka vi väl i förmaket. Men tant Plenty skall nog reda sig med henne, så att det behöver du inte oroa dig över. Kom bara ihåg en sak, och det är, att jag sätter mera värde på att du lär dig baka gott bröd än de präktigaste kakor. När du bjuder mig på ett vackert, hälsosamt bröd, bakat helt och hållet av dig själv, så skall jag bli mera belåten, än om du gåve mig ett par eleganta tofflor broderade på det allra nyaste och konstfärdigaste sättet. Jag vill inte på något vis muta dig, men en hjärtlig kyss skall du få och det lovar jag, att själv skall jag äta upp hela detta bröd och inte lämna en smula kvar därav.
— Avgjort, onkel! Kom och tala med tant Plenty därom,
