förståndig dräkt än på bjäfs och grannlåt. Vänd dig omkring, min Hebe, och låt mig vederkvicka mina ögon med din åsyn.
Det var dock ej så särdeles mycket att se på. En vacker, enkel klänning av en mörk och behaglig brun färg och som räckte till skaften på ett par nätta kängor med låga klackar. Jacka och mössa med pälsbräm, en röd halsduk kring halsen, och de vackra lockarna uppknutna med ett sammetsband i samma färg. Detta var hela dräkten, vilken gjorde ett gott intryck, ty den såg enkel, varm och behaglig ut.
— Nå, hur tycker du om denna dräkt, Rosa? frågade doktorn, som ansåg hennes tanke i saken viktigare för framgången av hans nya idé än alla tanternas tillsammantagna.
— Den känns litet lätt och besynnerlig, men varm är jag, som om jag stode i en ugn, och ledig och obesvärad, ty det är ingenting som hindrar mig att röra mig fritt, svarade Rosa och gjorde ett litet skutt, så att man såg ett par tätt åtsittande damasker på hennes ben, vilka nu kunde röra sig med samma frihet och lätthet som en gosses, ehuru de doldes av kjolarna.
— Du kan springa ur vägen för arga hundar och gå raskt framåt utan att falla på näsan nu, inte sant?
— Ja, onkel! Antag nu, att hunden kommer där, så hoppar jag bara över en mur så här — och när jag är ute och promenerar en kall vinterdag, då går jag så här!
Hon var så helt och hållet inne i saken, att hon svängde sig över soffkarmen med samma lätthet som en av hennes kusiner skulle ha gjort, och gick därefter hela det långa salsgolvet framåt med en fart, som om hennes bastanta skodon varit besläktade med de namnkunniga sjumilastövlarna.
— Nå, där har du det! Nu ser du hur det kommer att gå! Kläd henne som en pojke, och hon skall snart också anta en pojkes fasoner. Jag kan inte med dylika påhitt av överspända kvinnor! utropade mrs Clara, då Rosa kom springande tillbaka.
— Ja, men ser du, somliga av dessa förståndiga idéer ha upprunnit i huvudet på en av våra förnämsta modister, vilken har förmåga att göra dig behaglig eller — vad du sätter mera värde på — »stilig» till det yttre, på samma gång du känner dig helt lätt och obesvärad och har en angenäm känsla av trevnad. Jag hörde just av mrs Stone, att mrs Van Tassel varit hos henne och låtit göra sig en fullständig dräkt sådan som denna. Herr Van Tassel själv berättade mig, att hon nu alldeles upphört med att ligga på soffan
