hela dagarna och i stället är ute och i rörelse, så att det är alldeles förvånande, när man betänker hur svag hennes hälsa varit.
— Vad säger du! Låt mig få se på boken ett ögonblick, bad tant Clara och betraktade de nya mönstren med mera vördnad än förut, ty om den tongivande och eleganta mrs Van Tassel begagnade denna dräkt, i vilken det ej fanns »ett tecken till stil», så gick det verkligen icke an att hon själv blev efter, det måtte nu strida aldrig så mycket emot hennes smak.
Doktor Alec såg på mrs Jessie, och de 1ogo båda, ty hon var med i hemligheten och fann mycket nöje därav.
Under tiden undersökte tant Plenty Rosas kostym, ty flickan hade nu tagit av sig jackan och hatten och förklarade helt ivrigt de nya underklädernas beskaffenhet.
— Snälla tant, om du ändå tyckte om denna dräkt! Jag har beslutat att jag skall tycka om den, efter onkel önskar det, ty han vet bättre än någon annan vad som är nyttigt, det är jag övertygad om, och jag skulle kläda mig i en säck, om han bad mig göra det.
— Det skall jag inte be dig om, Rosa lilla. Jag vill bara, att du noga överväger saken och jämför de båda dräkterna samt sedan väljer, vilken du tycker anstår dig bäst, svarade doktor Alec, som kände sig tämligen övertygad, att han vunnit spelet.
— Visst tar jag denna, kära onkel. Den andra är mycket modern och — ja, jag kan inte neka, att jag tycker den är vacker — men den är mycket tung och obekväm, och jag tror, att jag skulle förefalla mig såsom en levande docka, om jag klädde mig i den. Jag är mycket tacksam, tant Clara lilla, men jag vill allt helst behålla denna om jag får.
Rosa sade detta milt och bestämt, ehuru det ej var utan, att hon kastade en blick av saknad på den andra dräkten, som Phebe hade burit in i rummet, och det var ej heller underligt, att hon gärna ville vara klädd som andra flickor. Tant Clara suckade, onkel Alec 1og och sade med hjärtlighet:
— Tack, min flicka. Nu vill jag att du läser denna bok, så skall du förstå varför jag bett dig därom. Och sedan, om du vill, skall jag giva dig en ny lektion. Du bad mig i går, att jag skulle lära dig något nytt, och det jag nu ämnar lära dig är nödvändigare än både att tala franska och att sköta hushållet:
— O, vad är det, onkel? frågade Rosa och tog upp boken, som tant Clara med missnöjd min kastat ifrån sig.
Ehuru doktor Alec var fyrtio år gammal, hade han ännu ej
