mistat den pojkaktiga smaken att retas, och då han nu var helt stolt över sin seger, kunde han ej motstå begäret att förarga mrs Clara genom att föreslå de allra förskräckligaste möjligheter. Han svarade därför, halvt på allvar, halvt på skämt:
— Det är fysiologi, Rosa. Skulle du inte tycka om att få studera läkarkonsten med din farbror till lärare och sålunda fortsätta hans praktik, när han en gång slutar upp därmed? Om du har lust därtill, så skall jag taga fram mitt gamla skelett i morgon.
Detta var för mycket för tant Clara; hon tog därför helt hastigt avsked och begav sig hemåt med hjärtat fullt av oro över mrs Van Tassels nya dräkt och Rosas nya studium.
ADERTONDE KAPITLET.
Lektioner i fysiologi.
Rosa antog sin onkels tillbud. Då tant Myra några dagar därefter tidigt en morgon kom på visit och hörde röster i doktorns rum, öppnade hon dörren, men gav till ett skrik och slog genast åter igen den med ett förfärat utseende. Doktorn gick strax emot henne och frågade vad som var på färde.
— Och det kan du fråga, när du har framför dig den där långa lådan, som är så lik en likkista, att jag verkligen trodde, att det var en sådan, och den där hemska figuren, som stirrade mig rakt i ansiktet, när jag öppnade dörren! svarade mrs Myra och pekade på skelettet.
— Här studeras läkarvetenskap, och kvinnor ha fritt tillträde till detta universitet. Var därför god och stig in, min fru, och begagna er av föreläsningarna, om ni vill göra mig den äran, sade doktorn och uppmanade henne med en inbjudande gest och sin artigaste bugning att stiga in.
— Ja, gör det, snälla tant. Det är verkligen förtjusande! ropade Rosa, vars blomstrande ansikte, leende och nickande helt muntert, tittade fram bakom skelettet.
— Vad i alla dar har du för dig, barn? frågade tant Myra stirrande omkring sig och sjönk tillintetgjord ned i en stol.
