Sida:Rosa eller De åtta kusinerna 1922.djvu/148

Den här sidan har korrekturlästs

— Ack, om du ville be Archie om förlåtelse också, så att ni bleve goda vänner igen, Du var aldrig vresig och frånstötande, när han var din bästa vän, sade Rosa och såg bedjande upp till honom.

I ögonblicket blev han åter helt förvandlad; han stod stolt och stel framför henne, hans ögon gnistrade av vrede, och han sade i det han åter antog den stolta översittartonen:

— Du skulle göra allra klokast, om du inte blandade dig i vad du ej förstår, min kära kusin.

— Men detta förstår jag, och det gör mig mycket ledsen att se er så kalla och stela emot varandra. Förr voro ni ju nästan oskiljaktiga, och nu talas ni knappast vid. Du var så beredvillig att be mig om förlåtelse, att jag inte inser, varför du ej kan göra det med Archie också, om du har orätt.

— Men det har jag inte! svarade han så kort och skarpt, att Rosa ofrivilligt ryckte till, och Charlie tillade i en lugnare, men ännu mycket högdragen ton: En gentleman ber alltid om ursäkt, när han visat sig häftig emot ett fruntimmer, men han ber inte en annan karl om ursäkt, då denne förolämpat honom.

Ett sådant brushuvud! tänkte Rosa och tillade skämtande i tanke att kunna narra honom att skratta:

— Jag talade inte om karlar utan om pojkar, den ene av dem en prins, som borde föregå sina blivande undersåtar med gott exempel.

Men Charlie ville inte ge efter och försökte att giva samtalet en annan riktning, i det han borttog den lilla guldringen från sin urkedja och allvarsamt sade:

— Jag har brutit mitt löfte och vill därför giva dig denna tillbaka och sålunda befria dig från den gjorda överenskommelsen.

Rosa var så sårad och bedrövad över sina felslagna förhoppningar, att hon talade helt skarpt och vägrade emottaga ringen, som denna avfälling räckte henne.

— Du är inte alls den jag trodde dig vara, och jag hyser inte den allra ringaste aktning för dig. Jag ville hjälpa dig att bli en bra karl, men du tycker inte om det, och jag skall inte försöka det en gång till. Du talar så mycket om att vara en gentleman, men det är du ändå inte, ty du har brutit ditt ord, och jag kan aldrig mera ha förtroende till dig. Jag vill inte, att du följer mig hem, jag går hellre med Mary. God natt.