Rosa lydde, och de lugna, fridfulla rummen däruppe hos tant Peace voro så lika en kyrka, att hennes upprörda känslor snart lugnades och hon sig själv omedvetet blev en budbärarinna av tröst och glädje för den milda gamla tanten, som under åratal suttit där tåligt väntande på att bliva befriad ifrån sina lidanden.
Medan nu Rosa med mild röst läste psalmer för tant Peace, sutto de andra tanterna och språkade ivrigt om hennes lilla person.
— Nå, Alec, hur tycker du om din myndling? började tant Jane, då de alla satt sig och onkel Mac slagit sig ned i en vrå för att taga sin middagslur.
— Jag skulle ha tyckt bättre om ifall jag fått börja från början med henne. Stackars George förde ett så isolerat liv, att flickan har lidit därav i många avseenden, och efter hans död måtte hon ha blivit ännu oförståndigare behandlad, att döma av det tillstånd vari jag finner henne.
— Min käre gosse, vi gjorde vad vi ansågo bäst för henne, medan vi väntade på att du skulle ordna dina affärer där borta och begiva dig hem. Jag sade alltid George, att han gjorde orätt i att uppfostra flickan på detta vis, men han frågade aldrig efter mina råd, och här stå vi nu med det kära barnet på vårt ansvar. Jag för min del erkänner att jag inte vet vad man skall företaga sig med henne, mera än om hon vore en av dessa besynnerliga utländska fåglar, som du brukade ha med dig hem från dina resor. Och i sin stora förlägenhet runkade tant Plenty så eftertryckligt på huvudet, att alla de många röda bandrosorna varmed hennes höga mössa var prydd kommo i livlig rörelse.
— Om man hade frågat efter mitt råd, så skulle hon ha kvarstannat i den förträffliga pensionen, dit jag satte henne. Men tant Plenty ansåg för klokt att ta henne därifrån, därför att hon klagade, och så har hon gått sysslolös, allt sedan hon kom hit; ett högst skadligt levnadssätt för en sjuklig, bortskämd flicka som Rosa, sade tant Jane med stränghet.
— Jag tyckte aldrig, att det var en passande skola för en flicka i goda omständigheter, ja, en rik arvtagerska kan jag gärna säga — ty det är ju ändå Rosa. Den är nog mycket bra för flickor som sedan måste förtjäna sitt bröd med att undervisa eller dylikt; men vad hon egentligen behöver är ett eller ett par år i en av de moderna helpensionerna, så att hon vid aderton års ålder må kunna göra sin entré i stora världen med glans, inföll tant Clara, som hade varit en firad skönhet och ännu var en vacker kvinna.
