kineser, man så ofta får se, att hon hade mycket svårt att hålla sig allvarsam.
Mitt under dessa hennes bemödanden att ej visa sig ohövlig, kom onkel Mac och fick se de unga tu, som sutto helt tysta och ihärdigt betraktade varandra, och han tycktes finna nöje i deras försök att, under dylika förvånande omständigheter, formera bekantskap med varandra. Han tog en låda från sitt skrivbord och lämnade den åt Fun See med en uppmaning, som tycktes mycket fägna kinesen.
Denne steg genast ned från sin lår, där han suttit uppkrupen, och började att packa upp den lilla lådan med mycken händighet och raskhet, under det Rosa betraktade honom med spänt intresse, mycket nyfiken på vad som komma skulle.
Och det dröjde ej länge innan där kom fram ur omslagen en tekanna, vid vars åsyn hon slog ihop händerna av förtjusning. Den var nämligen gjord i form av en trind kines, vars hatt utgjorde locket på tekannan, hans hårpiska bildade handtaget, och hans pipa pipen. Figuren bar på sina fötter skor, som voro uppvikna vid tårna, och leendet på det trinda, sömniga ansiktet var så likt Funs, att Rosa ej kunde avhålla sig från att skratta, vilket tycktes mycket roa den lille mannen.
Två vackra koppar med lock på en scharlakansröd bricka fulländade servisen, vilken såg så inbjudande ut, att man ovillkorligen kom att längta efter en kopp te, om den också skulle serveras efter kinesisk smak utan både socker och grädde.
När Fun hade ordnat det hela på det lilla bordet framför henne, förklarade han genom tecken, att det var en gåva till henne ifrån hennes onkel. Hon tackade på samma tystlåtna sätt, varpå han återvände till sin telåda, och då de ej på något annat sätt kunde meddela sig med varandra, sutto de där och nickade och logo åt varandra på det mest löjliga vis, tills Fun på en gång tycktes få en idé. Hoppande ned igen ifrån sin plats, vaggade han bort så fort hans kjolar tilläto det och lämnade Rosa i fruktan, att han skulle återkomma med en stekt råtta, en stuvad hundvalp eller någon annan ovanlig anrättning, som hövligheten skulle tvinga henne att äta.
Men Fun kom lunkande tillbaka bärande något, som föreföll henne som ett litet svärd, tills han spände upp det, då hon fick se, att det var en ofantlig solfjäder, som han räckte henne under en
