64
annars bli vi inte färdiga, tills mamma kommer. Bär Rosas saker till hennes tält, och gör henne hemmastadd där, prins. Mac och Steve, ni kunna styra om att resten av halmen blir ordnad och kommer på sin plats; och ni, pysar, duka av bordet, såvida ni proppat i er tillräckligt, förstås. Ack, onkel, jag vill så gärna ha ditt råd angående gränslinjerna och bästa platsen för köket!
Alla lydde chefen, och Rosa eskorterades till sitt tält av Charlie, som ställde sig helt och hållet till hennes förfogande. Hon var förtjust över sitt tält och ännu mera över det program han utvecklade för henne, under det de höllo på med sitt arbete.
— Vi bruka alltid slå läger någonstädes under ferierna, och i år tyckte vi, att vi skulle försöka med Holmen. Den ligger nära, och dessutom kommer vårt fyrverkeri att ta sig bra ut härifrån.
— Ska vi stanna här ända till den fjärde? sade Rosa. Tre hela dagar! O, så förtjusande roligt det ska bli!
— Se där, min nådiga, på den där spiken kan du hänga din krossade spegel, så kan du spegla dig och kokettera så mycket dig lyster. Du kan få välja, om du vill ha en röd eller en blå filt och en halmkudde eller en guttaperkadyna, alldeles som du behagar. Och här kan du klä och pynta dig bäst du vill och vara så ogenerad som en indianska i sin hydda, ty det här hörnet är bestämt för er damer, och vi överskrida aldrig utan särskild tillåtelse den gräns, som onkel har utstakat. Är det något mer du önskar, kusin, så står jag till din tjänst.
— Nej, tack ska du ha. Jag tror jag lämnar det övriga, tills tant Jessie kommer, och går och hjälper er med något om jag får.
— Ja, det får du visst. Kom och se till köket litet! Kan du laga mat? frågade Charlie, i det han förde Rosa till den lilla vrå bland bergen, där Archie höll på att spänna upp ett segeldukstält.
— Jag kan koka te och rosta bröd.
— Nå, då ska vi lära dig att steka fisk och grädda pannkakor. Ordna nu de där pannorna och kökskärlen litet smakfullt och snygga upp en smula här, ty tant Jessie vill nödvändigt hjälpa oss i köket, och då vill jag gärna att här ska se städat och fint ut.
Omkring klockan fyra var lägret i ordning, och de trötta arbetarna hade slagit sig ned på »Utsiktsberget» för att se efter mrs Jessie och Jamie, som aldrig var långt ifrån sin mammas kjolar. De sågo ut som en flock blå fåglar där de sutto uppkrupna, ty de voro alla klädda i full sjömansdräkt, med långa blå band fladdrande från de blanka hattarna. Och sångfåglar voro de också, ty de sjöngo alla,
