Det började med en munter frukost; så begåvo sig alla ut på fiske, vilket hade stor framgång, och därpå bar det av ut i sjön med hela sällskapet, ty till och med tant Jessie hade iklätt sig den röda simdräkten och följde med.
Rosa simmade helt dristigt ut på det största djup, ty hon hade alltid onkel Alec i beredskap, som tog henne i släptåg och simmade i land med henne; tant Jessie däremot låg helst och plaskade nära land, där det ej var djupt, och Jamie simmade alltid i hennes närhet lik en liten valfisk bredvid sin mor, under det de övriga pojkarna satte av ut i klunga och utförde danser och pantomimer av samma slag som dem som förekomma i den bekanta berättelsen: »Alices äventyr i Sagolandet.»
Ingenting utom pannkakor skulle ha kunnat locka dem ifrån dessa lekar och danser i det salta djupet, men denna sedan urminnes tider omtyckta rätt måste lagas, och därtill fordrades både tid och skicklighet. De begåvo sig således direkt ur vattnet till elden.
Det behöver väl ej nämnas, att när anrättningen var färdig, befanns det vara de läckraste pannkakor, som någonsin blivit gräddade, och att den mängd därav som förtärdes skulle ha förvånat världen, om det kommit till allmänhetens kännedom.
Efter denna ansträngning kände de sig alla benägna för en kort siesta, och så lade de sig, var och en efter behag, inne i tälten, ute på backen eller var det föll dem in, och pojkarna somnade där de kastade sig ned, likt den trötte krigaren efter slutad drabbning.
De äldre hade just helt bekvämt gjort sig i ordning till en liten lur, då ungdomen steg upp, vederkvickt av sömnen och beredd till nya bragder. På en vink av chefen begåvo de sig alla till en håla i berget, där de funno pilar och bågar, stridsklubbor, gammaldags svärd och åtskilliga andra intressanta föremål.
Uppkrupen på en klippa, varifrån hon hade en vidsträckt utsikt, satt Rosa och åsåg en mängd spännande scener, utförda med mycken skicklighet och historisk noggrannhet av hennes begåvade kusiner. Jamie satt vid hennes sida beredd att förklara för henne, vad hon möjligen kunde finna svårt att fatta.
Sålunda åsåg hon, hur kapten Cook mördades av invånarna på Ovaihi; hur Sindbad landsteg och hade mångahanda äventyr, och huruledes det ena fartyget efter det andra av de upproriska vågorna slungades mot stranden, som därvid beströddes med spillror och lik.
Rosa tyckte, att det var det mest fängslande skådespel hon nå-
