— Jag tror, att han sade det, stammade Rosa.
— Jag kunde tro det! Sade han, att jag skulle kunna börja i skolan igen, när ferierna äro slut?
— Nej, Mac, viskade Rosa.
Ett enda ofrivilligt utrop av smärta gick över Macs läppar, men Rosa såg hur han bet ihop tänderna och drog ett djupt andetag, liksom om hon tillfogat honom ett hårt slag. Han behärskade sig dock tappert och frågade efter några minuter med stadig stämma:
— Hur snart tror han, att jag kan börja på att studera igen?
Det var mycket påkostande för Rosa att besvara denna fråga, men hon visste, att hon måste göra det, ty tant Jane hade förklarat att hon ej kunde det, och onkel Mac hade bett henne framföra den bedrövliga underrättelsen till hennes stackars kusin.
— Inte på många månader.
— Hur många? frågade han med en vresig häftighet, som var gripande att höra.
— Kanske ett år.
— Ett helt år! Och jag, som hade hoppats att vara student vid den tiden.
Han sköt upp skärmen och stirrade på henne med bestörta ögon, vilka han dock ögonblickligen måste sänka, ty de bländades alldeles av den svaga ljusstrålen.
— Å, det hinner du nog med! Nu får du lov att vara tålig och spara dina stackars ögon, tills de bli alldeles bra, annars bli de kanske sjuka igen, när du har svårare att undvara dem, sade Rosa med tårar i sina egna ögon.
— Det vill jag inte! Jag vill studera och slå mig igenom, det må nu gå hur det vill sedan. Det är bara prat, att jag behöver akta mig så länge. Det är så likt läkarna att hålla fast en stackare i sina klor så länge som möjligt. Men jag skall inte underkasta mig det, jag skall det inte! — Och därmed slog han med knytnäven i den oskyldiga kudden, liksom hade han den hårdhjärtade doktorn i sitt våld.
— Hör på mig, Mac, sade Rosa med lugnt allvar, ehuru hennes röst darrade och det gick omkring för hennes ögon. Du vet, att du har fördärvat dina ögon genom att läsa vid brasan i skymningen och att sitta uppe vid dina böcker långt in på nätterna, och nu måste du plikta därför; doktorn sade detta. Du måste vara försiktig och göra, som man säger, annars blir du blind.
— Nej!
