du dina göromål om dagen, min gosse, och sök dig om aftonen en förnuftig förströelse. Vankas den inomhus, i hyggligt umgänge, så är det väl. Gå annars ut och rör på dig, eller förnöj dig på din kammare med läsningen av en god bok. Framför allt undvik dåligt sällskap, personer av tvetydig karaktär och sky som pesten alla förtroendebefattningar inomhus, vilka ge ditt husbondfolk och, ännu värre, främmande anledning att betrakta dig som en tjänare!
— Men, gud bevars, utbrast gumman Arnman otåligt, det är ju rena högmodet bror inplantar hos pojken! Världen och fåfängan ge frestelser därtill nog ändå utan att bror, som är en klok och erfaren man, skall utpeka vägen för honom.
— Nej, fru syster, jag uppmanar honom visst icke till något så syndigt och dåligt som högmodet. Här är endast fråga om en viss aktning, som envar är skyldig sig själv och som han böra veta ingiva andra genom sitt uppförande. Man kan vara välvillig och tjänstaktig mera än någon annan tjänare förmår, när man lever bland sina likar, men nu kommer Arve i ett främmande läge, där det just blir konsten, huvudsaken menar jag, att varken ödmjuka sig för mycket eller för litet.
— Gud förlåte bror, att bror talar så! Arve har av naturen en styv nacke.
— Syster tar också allt efter bokstaven! Jag är viss om att gossen bättre fattat meningen av mina råd. Låt oss därför icke tvista sista aftonen han är hemma! Hans framtida uppförande kommer nog att visa, om han glömt både systers och mina lärdomar.
— Ja, så är det, inföll Arve med rörd och hjärtlig ton, jag bär dem på vardera sidan om hjärtat, liksom jag på vardera sidan av plånboken förvarat bägge sparkassorna, min goda mors och min käre farbrors. Men låt oss nu icke
86
