Sida:Rosen på Tistelön 1942.djvu/154

Den här sidan har korrekturlästs

benen. Dessutom börjar sjömannens verksamhet först med islossningen. Giv dig till freds så länge!

— Det är just vad jag icke kan, innan jag vet något för våren. Du förstår att allt är slut mellan mig och mitt forna rederi. Jag får söka mig om på annat håll.

— I avseende på den saken, inföll Birger, har jag haft åtskilliga funderingar. Kanske tycker du, att det jag bjuder är för obetydligt, men min plan kan och skall utvidgas med tiden.

— Vad menar du?

— Jo, jag tänker bli hemma ett år eller ett par för att bygga en skonare. Emellertid, om det så anstår dig, kunde du bli herre på galeasen. Den är väl obetydlig och gör turer endast på Jutland och Norge, men när skonaren blir färdig, skall du få den, och då kan du göra resor, som bättre anstå en skeppare, vilken är van att föra större fartyg.

Medan Birger framställde sitt förslag, strömmade blodet av och an till Rosenbergs kinder. Anbudet var så förtdelaktigt, att ett bättre ej kunde finnas i hans läge, men det hade likväl sina sidor. Han tvekade i svaret.

— Du är obeslutsam, sade Birger, eller mitt förslag anstår dig icke?

— Jag tänker på vissa svårigheter.

— Vilka då?

— Din vänskap förbiser dem kanske, men jag tycker mig icke vara hederlig karl, om jag lämnar dig i okunnighet därom, förutsatt att jag får ditt handslag på, att det blir oss emellan.

— Ett sådant hedersord kan du blott få med villkor. Alltsedan jag blev gift, har jag aldrig haft den ringaste hemlighet för min hustru. Är vad du har att säga av den beskaffenhet, att hon bör bli okunnig därom, så vill jag ej heller veta det. I alla fall ansvarar jag för Erikas tystnad, likaväl som för min egen.

— På ett sådant prov begär jag icke att få sätta dig, sade

138