för sin moder”, har en helig, en stor plikt att uppfylla, och då jag i dag rannsakat mitt hjärta, tycker jag, att, ehuru jag alltid bjudit till att handla i överensstämmelse med dessa tankar, likväl mycket återstår, som jag försummat. Viljan har dock alltid funnits, men vad jag felat av ungdomslättsinne eller oförstånd, det beder jag i dag att den bästa och ömmaste av mödrar måtte tillgiva sin ångerfulle son!
Fru Katrina stannade här. Det dröjde en liten stund, innan hon kunde fortsätta:
Men icke allenast hos min dyra mor, utan ock hos min bortgångne, vördade fader dröja mina tankar. Jag har ännu jämte dem en kär och lika aktad vän, min gamle redlige farbror Per, vars oförtrutna omtanke om min barndom och mina första ynglingaår jag har att tacka för vad jag vet och välsigna för vad jag blivit. Utan honom skulle det på vårt avsides fiskläge gått smått med mina kunskaper. När mor pluggade katekesen i mig, var det han som sedan tog mig på sin kammare och lät mig läsa sådana saker, vilkas nytta jag först efteråt riktigt kunnat skatta…
— Hederlige pojke, utbrast löjtnanten.
Fortsättningen av brevet var skrivet på aftonen:
Jag har nu tillbragt en av mina lyckligaste dagar. Just som jag på morgonen lagt brevet till mor ifrån mig för att raka och putsa mig, kom Lars in med en stor korg i handen… Men innan jag nämner något vidare, vill jag säga att Lars, som nu är hemma på besök från gymnasium, har blivit en duktig och snäll gosse. Visst har han ännu sina dryga slängar efter den självsvåldiga uppfostran han fått, men så kan jag ändå utan skryt påstå, att sedan jag tog hand om honom, blev han beständigt bättre, och detta sista årets frånvaro från hemmet har riktigt gjort folk av honom. Som sagt är, Lars kom, hälsade god morgon och
