Andra avdelningen.
Första kapitlet.
Från nordvästra sidan av Tistelön sågs under en mörk novemberafton ett fartyg ligga för ankar.
På däcket gick en ung, starkt byggd man med hastiga steg fram och åter. Stundom stannade han, lutade sig mot relingen och tycktes då anstränga synorganen till det yttersta för att genom det tilltagande mörkret. upptäcka någonting från land; och för varje gång han, efter ett fruktlöst stirrande, åter började sin vandring, mumlade han:
— Måtte djävulen förblinda de fördömda spårhundarna, för vilkas skull man skall ha ett sådant omak! Den gamle draken måtte väl ej ha somnat heller och lämnat mig ensam att slåss med korparna… Petter!
En lång yngling, i vita segelduksbyxor, röd ylletröja och med en kabelgarnsända surrad över ena axeln i stället för hängslen, framträdde på ögonblicket och stannade på några stegs avstånd, yttrande det vanliga: Kapten!
— Langa hit boken med segeldukspärmarna, som ligger på hyllan vid dörren, tänd sedan ett ljus och sätt bredvid kompassen i nakterhuset, och lägg luckan på skylightet!
194
