Sida:Rosen på Tistelön 1942.djvu/244

Den här sidan har korrekturlästs

na och han återvänt tomhänt … Men det är märkvärdigt vad han vuxit till sig på dessa åtta eller nio åren!

— Tyst, säg inte mera, annars blir jag svartsjuk! Rosenberg böjde med skälmaktigt våld sin fästmös motsträviga huvud från den riktning tulljakten tagit. Förhäxar jaktlöjtnanten ditt hjärta med sina blå ögon, då blir det jag som kommer till honom och konfiskerar!

Gabriella smålog, men Erika kände liksom något smärtsamt vid det oskyldiga skämtet. — Det blir kallt — aftonen är i antågande! sade hon, då Birgers blick frågande sökte hennes.



228