Jag tycker att far har allt skäl att vara stolt över en sådan son.
— Stolt, säger du, min käre kapten! Och den gamles läppar krökte sig till ett föraktfullt leende. Nej, jag är icke stolt över, att han blivit en herreman i stället för … men vi ska låta det vara, som är förbi. Frun, kantänka, vill ha honom efter herremönster, och det passar'n just icke illa. Men slikt behagar icke gamle Haraldsson och därför lever han för sig själv och lossar icke ofta på tungbandet som i dag.
— Men eftersom vi nu språkas vid så här förtroligt, så kan väl far också säga mig vad han har emot Erika? För min del har jag alltid, sen jag lärt känna henne, tänkt, att hon är en krona bland alla kvinnor. Och så är det ju hon som uppfostrat Gabriella. Bara den förtjänsten, att hon danat en flicka med så förträffliga egenskaper som min lilla raska och intagande fästmö, gör henne i mina ögon till ett mönster.
— Ja, ja, visst, sade gamle Haraldsson och ryckte otåligt fram och åter på stolen. Jag vill icke neka till att hon kan ha någon del i det att flickan — Gud välsigne henne — är som hon är, men så kan du ock lita på, att det var gott gry att göra av, och påbrå sen! Ja, ja, hon hade en mor, och det var en kvinna hela dan det: jag ville ändå icke ha rått henne att göra lagar för mig! Hon teg och tålte allting, och hon hade icke varit bättre om hon så varit dotterdotter av Job själv.
Denna förklaring, som upplyste Rosenberg om de egenskaper den gamle fordrat av sin hustru och som just icke satte honom i bästa dager inför den tillämnade mågen, trodde däremot Haraldsson göra en motsatt verkan. Han tyckte sig även ha dragit en lycklig jämförelse mellan de bägge varandra följande husmödrarna; och säker på att
248
