blomstrande flickorna välkomna. Sedan fördes resenärerna i land i en triumfprocession, under det att Jamie dansade en hänförd jigg framför dem på landgången.
Archie stannade kvar för att hjälpa farbrodern med bagaget, och de andra följde de unga damerna hem. Men så fort ungdomarna befunno sig i vagnen, tycktes en ny och sällsam förlägenhet lägga sig över dem; ty de insågo med ens, att deras forna lekkamrater nu voro män och kvinnor. Lyckligtvis var Jamie absolut fri från denna känsla av förlägenhet, och där han stod på knä mellan de unga damerna, tog han sig alla möjliga friheter med dem och deras tillhörigheter.
— Nå, min lille man, vad säger du nu om oss? frågade Rose för att bryta tystnaden.
— Ni har båda blivit så söta, att jag inte kan avgöra, vem jag tycker bäst om. Phebe är störst och ser bäst ut, och jag har alltid tyckt om Phebe, men hur det nu är, så ser du så rar och söt ut, att jag verkligen måste krama dig en gång till. Och pysen gjorde det stormande.
— Om du älskar mig högst, fäster jag mig inte alls vid att du tycker, att Phebe är vackrast, för det är hon. Icke sant, gossar? frågade Rose med en odygdig blick på herrarna mitt emot.
— Jag är så bländad av all den strålglans och skönhet, som plötsligt överrumplat mig, att jag icke har några ord för mina känslor, svarade Charlie och undvek chevalereskt den kitsliga frågan.
— Jag kan inte svara ännu, för jag har inte haft tid att se på någon av er. Jag ska göra det nu, om jag får lov. Och till de övrigas stora munterhet rättade Mac med allvarlig min på glasögon och granskade dem.
— Nå? sade Phebe, rodnande och småleende under hans rättframma blick, ehuru hon icke tycktes bli förargad över den, såsom hon blev över den högdraget gillande min, som kom henne att besvara blicken ur Charlies djärva, blåa ögon med en blixt ur sina egna svarta.
— Jag tror, att om ni vore min syster, skulle
