XII.
TANT CLARAS PLAN.
En dag emottog Rose följande biljett från mrs Clara:
»Mitt söta barn!
Ha medlidande med min stackars gosse och muntra upp honom med din åsyn, ty han är så dyster, att jag riktigt pinas av att se honom sådan. Han har gjort upp en ny plan, som synes mig utmärkt, om du endast vill ge ditt samtycke till den. Låt honom komma och hämta dig till en åktur i eftermiddag och tala med dig om saken. Det kommer att göra honom ofantligt gott, och jag blir dig särdeles förbunden. Din tillgivna tant Clara.»
Rose läste igenom biljetten två gånger och stod
sedan och funderade ett ögonblick, i det hon förstrött
blickade genom fönstret ned till den lilla viken.
Åsynen av flera gestalter, som gledo av och an över dess
tillfrusna yta, kom henne att tänka på ett sätt att undgå
åkturen, som hon fruktade av mer än ett skäl. Det
blir tryggare och trevligare, sade hon, i det hon
gick fram till sitt skrivbord, där hon skrev följande
svar:
»Kära lilla tant! Jag är rädd för Brutus, men om
Charlie vill följa med mig ut och åka skridsko, skulle
jag tycka mycket om det, och det skulle göra oss
båda gott. Där kan jag med odelad uppmärksamhet
höra på den nya planen. Så var snäll och hälsa
honom och säg, att jag väntar honom klockan 3.
Din Rose.»
Punktligt på slaget 3 infann sig Charlie med sina
skridskor på armen och en mycket belåten uppsyn,
som blev ännu belåtnare, då Rose kom ned i en
