min Phebe. Hon fäster sig inte vid att jag kommer in, svarade Rose.
— Hör du, ropade Steve efter henne, säg dem, att de ska raska på, så att vi kan gifta oss alla på en gång. Vi var just färdiga, när farbror insjuknade, så vi kan inte vänta en enda dag längre än till första maj.
— Ja, och tänk, så förtjusande! ropade Kitty. Tre bröllop på en gång, om du kommer med! Skynda dig att få saken klar!
— Hur ska jag kunna göra det, när jag inte har någon brudgum ännu? började Rose med vacker färg på sina förrädiska kinder.
— Du sluga varelse! Du vet, att du bara behöver säga ett ord för att få en, som är berömd. Una och hennes lejon blir ett intet i jämförelse med dig! ropade Steve, som var angelägen om att skynda på broderns affär.
I salongen satt ett allvarligare men lyckligare par, ty de hade lärt känna skilsmässans smärta och njöto nu av återföreningens välsignelse, som skulle förbli obruten under återstoden av deras liv. Phebe satt i länstolen, mager och blek, men härligare än någonsin i Archies ögon. Det var mycket uppenbart, att han hållit på att tillbedja sin gudom, ty efter att ha ställt en pall framför hennes fötter hade han glömt att resa sig upp och knäböjde där med armbågarna stödda mot armstödet till hennes stol; han såg ut som en törstig man, som dricker det klaraste vatten i djupa drag.
— Stör jag er, om jag går igenom rummet? frågade Rose, som ogärna ville förstöra denna vackra tablå.
— Inte om du stannar ett ögonblick och lyckönskar mig, kusin, för hon säger äntligen »ja»! utbrast Archie, i det han sprang upp för att lägga henne i Phebes armar, som breddes ut, då hon blev synlig.
— Jag visste, att hon skulle belöna ditt tålamod och lägga av sig sin stolthet, när båda blivit riktigt prövade, sade Rose och lade sitt trötta huvud mot hennes bröst med en sådan ömhet och beundran i blicken, att Phebe måste skaka några tårar ur sina
