— Men min kära flicka, jag har ju inget arbete. Jag håller på att besluta mig för något, förstår du, och under tiden försöker jag ta mig så prydlig ut som möjligt Det bör alltid finnas en gentleman i familjen, och det tycks ligga mest för min röst.
— Jag hoppas, att det inte finns annat än gentlemän i vår familj, svarade Rose.
— Nej, naturligtvis inte. Jag borde ha sagt »fri gentleman». Förstår du, det är mot mina principer att slava så, som Archie gör. Vad tjänar det till? Behöver inte pengarna, har mer än tillräckligt av den varan, så varför inte njuta av dem och ha trevligt så länge som möjligt? Jag känner mig förvissad om att glada och trevliga människor är mänsklighetens välgörare.
— Du har ett sådant fintligt sätt att framställa saker och ting, att jag inte vet, hur jag ska kunna motsäga dig, fast jag alltjämt tycker, att jag har rätt, sade Rose allvarligt. Mac tycker lika bra som du om att lata slg, men han ämnar inte göra det, därför att han vet, att det inte är bra för honom att plottra bort tiden.
Charlie bytte skickligt om samtalsämne genom att säga med ängslig min:
— Jag tror minsann, att du kommer att bli lik tant Jane, ty hon slår alltid ned på mig, så fort hon får tillfälle därtill. Ta inte henne till mönster, det ber jag dig om. Hon är en god kvinna, men enligt min ödmjuka åsikt en väldigt otrevlig sådan.
— Har du slutat att måla? frågade Rose abrupt, i det hon såg på en förgylld Fra-Angelico-ängel, som stod lutad i soffhörnet.
— Det älskligaste ansikte jag någonsin sett och mycket likt dig kring ögonen, inte sant? sade Charlie, som tycktes ha för vana att besvara en fråga med en annan.
— Jag vill ha ett svar och inte en komplimang, sade Rose och försökte se sträng ut, i det hon ställde ifrån sig konstverket fortare, än hon tagit upp det.
— Nej då! Jag kluddar litet i olja, slaskar litet i vattenfärg, skisserar litet då och då och knåpar litet i ateljéerna, då det artistiska rycket kommer över mig.
