din mor motsatte sig någon av dina nycker. Du är inte förändrad i det hänseendet, ehuru du är det i andra. En gång i tiden hade du stora framtidsplaner, Charlie, och nu tycks du nöja dig med att vara hemma i allt möjligt men inte kunna någonting ordentligt.
— Pojkdumheter! Tiden bringar visdom, och jag kan inte inse det förståndiga i att jag binder mig vid något särskilt arbete och knogar med det år ur år in. Ensidiga människor blir så förbaskat trångbröstade och tama, att jag inte härdar ut med dem.
III.
MISS CAMPBELL.
Det framkallade stor lättnad, då det blev bekant, att miss Campbell äntligen skulle »komma ut» riktigt, och inbjudningarna till tant Plentys festlighet blevo beredvilligt antagna. Tant Clara kände sig högeligen besviken, ty hon hade planerat en stor bal, men Rose var omedgörlig, och den rara gamla damen fick det, som hon ville.
Resultatet blev en förtjusande trevlig, informell tillställning, där vännerna samlades för att önska resenärerna välkomna hem.
Man kände sig mycket nyfiken i fråga om Phebe, och det pratades den kvällen mycket bakom uppfällda solfjädrar, ty de, som känt henne några år tidigare, funno det mycket svårt att känna igen den lilla husjungfrun i den vackra unga kvinna, som förde sig med en sådan lugn värdighet och tjusade dem alla med sin vackra röst. »Askungen har förvandlats till prinsessa», var det allmänna omdömet, och Rose njöt alldeles ofantligt av den lilla sensationen, ty hon hade måst utkämpa många små bataljer för sin Phebe, och nu hade hennes tro på henne fått upprättelse.
Miss Campbell själv var mycket eftersökt och gjorde les honneurs så nätt, att till och med miss Bliss förlät henne, att hon så sorgligt försummat Worth,
