Den här sidan har korrekturlästs

vara helt och hållet upptagen av affären, var han djupt förälskad. Ingen annan än Rose misstänkte det, ty han utförde sitt giljande med ögonen, och endast Phebe visste, hur vältaliga de kunde vara. Han hade redan för länge sedan uppdagat, vad det var fatt med honom — hade gjort många försök att tala förstånd med sig själv, men när han funnit, att det var hopplöst, hade han uppgivit försöket. Kännedomen om att hans familj inte skulle gilla hans val, tycktes endast underblåsa elden i hans kärlek och förstärka hans beslutsamhet. Ty samma energi, som han ägnade åt affären, inlade han i allt annat, han gjorde, och sedan han en gång fattat sitt beslut att gifta sig med Phebe, kunde ingenting annat än ett ord av henne förmå honom att frångå detta beslut.

Han väntade och vaktade i tre månader, så att man icke skulle kunna säga, att han handlat brådstörtat, ehuru det icke tog honom mer än en månad att komma underfund med att hon var den enda kvinna, som skulle kunna göra honom lycklig.

Om farbror Mac haft den avlägsnaste aning om vilka tankar och fantasier som rörde sig i det huvud, som var nedböjt över kontorsböckerna, och vilka sinnesrörelser som jäste i hans stadgade »högra hands» bröst, skulle han ha knackat sig för pannan och föreslagit ett dårhus. Gossarna tyckte, att Archie blivit allvarlig alldeles för tidigt. Hans mor började frukta, att arbetet på kontoret inte passade honom, och d:r Alec inbillade sig, att gossen verkligen börjat »tänka på Rose»; ty han kom hem så ofta om kvällarna och tycktes vara fullt belåten med att sitta vid hennes sybord och klippa av band eller rita mönster, medan de pratade.

Ingen lade märke till att han, ehuru han vid dessa tillfällen pratade med Rose, såg på Phebe, som satt flitig men tyst i en låg stol alldeles bredvid dem. Vad Archie än talade om, så såg han dock alltid de svarta flätorna på andra sidan bordet, den lena kinden, som buktade sig ned i den fasta, vita halsen, och de mörka ögonfransarna, som slogos upp då och då och visade ett par ögon, så djupa och mörka, att han icke vågade blicka in i dem. Till och med den