ROSOR I BLOM
I.
HEMKOMSTEN.
En vacker oktoberdag stodo tre unga män tillsammans på en kaj och inväntade en oceanångare med en otålighet, som tog sig utlopp i livliga skärmytslingar med en liten gosse, som samtidigt fanns överallt, liksom ett irrbloss, och i hög grad roade alla andra grupper, som samlats där
— Det är Campbellar, som väntar på sin kusin, som varit utomlands i flera år med sin farbror, doktorn, viskade en dam till en annan, då den vackraste av de unga männen hälsade på henne, i det han gick förbi, släpande med sig pojken, som han just räddat från en liten färd ned bland kajpålarna.
— Vilken av dem är det där? frågade den främmande damen.
— Prins Charlie, såsom han kallas — en ståtlig ung man, den mest lovande av alla sju, men litet lättsinnig av sig, påstås det.
— Är de andra hans bröder?
— Nej, kusiner. Den äldre är Archie, en mycket exemplarisk ung man. Han har just börjat på sin farbrors kontor och lovar att göra familjen heder. Den andra, han med glasögonen och utan handskar, är Mac, den besynnerliga, som just tagit studentexamen. Och gossen är Jamie, Archibalds yngsta bror och hela familjens kelgris.
Damernas samtal upphörde plötsligt, ty just vid det laget att Jamie blivit fiskad upp ur ett stort fat, kom ångaren i sikte, och allt annat var glömt. Då den långsamt svängde omkring för att lägga till vid kajen, skrek en pojkröst: »Där är hon! Jag ser henne
