henne en känsla av ansvar, hon aldrig förr varit medveten om. Åtlydande ögonblickets impuls, sade hon med en näpen blandning av lekfullhet och allvar:
— Om jag bär det här armbandet, för att det skall påminna mig om dig, måste du bära den här för att komma ihåg ditt löfte.
— Och dig! viskade Charlie, i det han böjde på huvudet för att kyssa de händer, som satte en liten ros i hans knapphål.
I samma Ögonblick blevo de medvetna om att en ny besökande trätt in i yttre salongen, dit tant Plenty diskret dragit sig tillbaka. Rose kände sig tacksam över avbrottet, ty enär hon ännu inte var riktigt säker på sitt hjärtas tillstånd, var hon rädd för att låta sig ledas alltför långt av en plötslig impuls. Men Charlie, som visste, att ett mycket dyrbart tillfälle blivit förspillt, betraktade nykomlingen med en allt utom välvillig uppsyn, och efter att ha viskat: »Farväl, min Rose! Jag tittar in i kväll för att se efter, hur du befinner dig efter dagens ansträngningar» — avlägsnade han sig med en så kallsinnig nick åt stackars Fun See, att denne älskvärde asiat tänkte, att han måtte ha blivit dödligt förolämpad.
Rose fick inte mycket tillfälle att analysera de nya känslor, hon var medveten om, ty mr Tokio kom med ens fram till henne för att göra henne sin komplimang med en komisk blandning av kinesisk artighet och amerikansk förlägenhet, och innan han ännu avlägsnat sig, ropade Jamie med beundran och energi:
— Här kommer en till! O, så elegant och stiligt!
Och nu började de strömma till från alla håll, och damerna höllo modigt ut på sina poster till sent på kvällen. Då återvände tant Jessie hem, eskorterad av sin mycket sömniga lilla son, och tant Plenty, som var alldeles förbi, gick till sängs. D:r Alec hade kommit hem ganska tidigt, men tant Myra hade skickat efter honom i största hast, och han hade, godmodigt nog, gått hem till henne. Faktum var, att han numera var ganska van vid att bli kallad till henne, ty efter att ha prövat på en massa farliga sjukdomar hade tant Myra till sist bestämt sig för hjärtfel, såsom varande den, som bäst skulle hålla hennes vänner i
