förenade den äregiriga hårdheten af Napoleon med det äregiriga oförståndet af f. d. Kongl. Danska Sergeanten, sedermera sjelfutropade Regenten på Island: — förlåt att jag glömt hans ryktbara Namn, som jag ej har lägligt att uppsöka i fånglistorna vid Newgate.
Hvarje Regent, som duger dertill, är herrsklysten. Men föremålen för begäret att herrska, likasom medlen att tillfridsställa det, äro lika mångfaldiga, som den menskliga individualitetens alla arter och skiftningar. Vår Kron-Prins vill beherrska Skandinaviska Halfön och endast den. Han vill, genom föreningen af Sveriges och Norriges krafter, af deras ömsesidiga Physiska fördelar och af deras Brödra-Folks lynnen, bilda en Stat i Norden, som, aldeles oberoende af Europas framtida öden, kan, under ett varaktigt fredslugn, bevara i Sekler åt mänskligheten en urbild af frihet, kultur och välstånd. Denna idé är stor, är ädelt skön. Ni måste medgifva det, äfven Ni Herr von Holten. — Den är af Försynen danad i en ovanlig Själ, och utvecklad genom en ömsint Krigares erfarenhet af de eländen, som
