Johan, då denne Hjelte, kämpande för Europas frälsning, sträcker sina segrande Jättesteg öfver Rhen.
Var förvissad Herr von Holten! att Sveriges store Kron-Prins, ehuru han icke föraktar någon Individs omdöme, likväl icke kommer att fästa en mer än flygtig uppmärksamhet vid deres Höjvälbaarenheds. Han är den ädelmodigaste af menniskor; han älskar att förlåta. Men Vi Svenskar, Vi förlåta icke lika lätt en hädelse mot vår Skydds-Gud. Vi skola åtminstone söka att befordra Deres Höjvälbaarenheds oförskämdhet till den vidsträcktare vanära, och dess dumhet till det allmännare begabberi, som de förtjena.
Nå väl, han är Utländning Vår Kron-Prins. Han är icke af Svensk börd, det är sant, men af Svenskt mod, af Svenskt alfvar, af Svensk redlighet och — Vi äre nog Nordiske att räkna derpå — af gammal Svensk renhet i Seder. Han omgifver sig af Svenska Män, icke af främmande äfventyrare. Vi skulle, då han valdes till Vår åldrige, vördnadsvärde Konungs efterföljare på Thronen, nödvändigt välja en Utländning. Flere
