för hundratalet akademiker.
I Diderots kölvatten kom flera andra uppslagsverk. ”Encyclopædia Britannica” och tyska ”Conversations-Lexikon” startade båda under 1700-talet och fanns åtminstone en bit in på 2000-talet. Arbetsgången i de olika uppslagsverken var likadan som hos Diderot och den har även överlevt in i våra dagar: ett team skribenter under en redaktör, där var och en skrev artiklar inom sina specialområden. I många fall blev resultatet fler band än man först hade räknat med, vilket ofta ledde till att kostnaderna för skribenterna blev högre än väntat. Men dessa uppslagsverk har också satt den standard som alla senare uppslagsverk mäts mot, även Wikipedia.
Det var inte förrän på 1960-talet som arbetssättet förändrades nästa gång. Då hade utvecklingen av datorer kommit tillräckligt långt för att det skulle vara praktiskt att hantera större mängder data. Sorterbara och sökbara databaser blev två viktiga tillgångar för arbetet med att samla information och presentera den på ett bra sätt. Men det här var egentligen bara till nytta för de som skrev uppslagsverken, inte för användarna. Det saknades inte planer på att sprida uppslagsverk via olika media, men eftersom ett heltäckande uppslagsverk är rätt utrymmeskrävande dröjde det innan det blev genomförbart. Det var först 1993 som Microsoft gav ut det första uppslagsverket som bara fanns på CD-ROM och inte i tryckt version. CD-ROM:en var lättare att söka i än vanliga böcker och hade till och med lite filmer. Visserligen byggde Encarta på en tryckt uppslagsbok men efter hand fick den utvecklas oavhängigt. Den började distribueras med Microsofts datorer, vilket gjorde att till och med den mest akademiska av alla engelskspråkiga uppslagsböcker, Encyclopaedia Britannica, började se en minskning i antalet sålda verk. Men skillnaden var inte så stor mot de traditionella uppslagsverken: artiklarna var skrivna av experter, de var relativt statiska och de låg under vanlig upphovsrätt i ett program som var lika copyrightskyddat. Dessa egenskaper kan verka självklara för många, men redan under 1970-talet hade det blossat upp en debatt om fri programvara. Fri programvara, menade man, var datorprogram som man får modifiera för sina egna syften och även kopiera och ge vidare. Motsatsen kallades proprietär programvara och handlade om program som kunde innehålla vilka konstigheter som helst eftersom koden var dold. Senare skulle anhängarna till fri programvara skapa några av de mest kraftfulla konkurrenterna till Microsoft och Apples operativsystem, i form av GNU/Linux. Det här kan låta som ett sidospår, men utan fri programvara hade aldrig Wikipedia kommit till.
Mellan 1985 och 1995 inleddes den första stora utvecklingsfasen av det som skulle bli internet. Ett av de viktigaste bidragen var när utvecklaren Tim Berners-Lee uppfann WorldWideWeb, ett sätt att länka ihop elektroniska dokument till ett slags nät och göra dem tillgängliga för andra datorer. Det
