Framför allt på engelskspråkiga Wikipedia var det här ett stort problem. Eftersom det fanns så många artiklar med fair use-bilder skulle uppslagsverkets kvalitet försämras enormt om alla ofria bilder raderades. Men Jimmy Wales i maj 2005 menade att det var nödvändigt att börja fasa ut de ofria bilderna och att radera alla ofria mediafiler. Efter att debatten hade pågått en tid kom en kompromisslösning: det kanske kunde vara okej om bilden var lågupplöst, det vill säga gjorde sig bäst när den var rätt så liten. Men inte ens det var ett bra förslag. Oavsett storleken är ett upphovsrättsintrång ett upphovsrättsintrång. Med tanke på Wikipedias storlek var det nödvändigt att sätta en riktlinje en gång för alla. Den 3 mars 2007 kom därför slutligen ett beslut från Wikimedia Foundation: ofritt material är bara tillåtet om det uppfyller tio kriterier. Kriterierna är hårda: det är bara om bilden är oersättlig, ökar förståelsen, redan har använts ofritt utanför Wikipedia och har en tydlig licens som den får användas. Med andra ord, en diger lista för att verkligen uppmuntra folk att ladda upp fria mediafiler istället. Mycket riktigt ökade antalet fria mediafiler på Wikimedia Commons rejält.
WikiScanner
Efter fallen med de amerikanska kongressledamöterna uppstod frågan ifall företag också förbättrade sin image på Wikipedia.
Det förekom en del avslöjanden där användare lyckats spåra en viss redigering till ett särskilt företag via den IP-adress som använts, men processen var långsam: varje nytt IP innebar en ny sökning. Det förändrades den 14 augusti 2007 när datastudenten Virgil Griffith lanserade programmet WikiScanner. Hans program, som även kallas Wikipedia Scanner, jämför två databaser:
- Wikipedias artikelhistorik
- ett register över vem som har vilka IP-adresser
Med andra ord: redigeringar från oinloggade användare kan gå att knyta till en viss
