till höger, stocken vänder åt vänster — den första undervattensstenen är lyckligt passerad, fastän mannen ett ögonblick sviktade på sin stock.
»Aha, åh, se på fan! — Han kommer kanske att reda sig till slut!»
»Bad han er inte se på, så att ni känna igen honom en annan gång!» yfs någon af hans vänner.
Stocken ilar framåt, mannen balanserar lätt med vågrät stake.
Han nalkas den andra stenen, gestalten hukas ned och drages lätt tillbaka. En häftig stöt, ett språng framåt, ett brak — staken brister och den blå skjortan försvinner i forsens fradga.
»Dit for den! Få se om han kommer i land också nu?» Folkmassan sätter sig i rörelse.
Den blå skjortan skymtar fram i skummet.
»Det går inte, han är midt i fåran.»
»Hallå karlar, passopp!»
»Nu kastas han rakt mot Mälli-klippan!»
»Nej, han går längre ut!»
Och han flöt förbi den. Den blå skjortan ilar rakt mot den stora stockbråten, ena handen knyter afvisande näfven åt vaktmanskapet.
Men de bry sig ej om det. Den ene skjuter staken mellan simmarens ben, då han törnar mot bråten, den andre griper honom i nacken.
De dra upp honom — vattnet suger honom hårdt in under bråten. Tum för tum höjes den blå skjortan ur vattnet.
Stödd på två män haltar karlen upp på stranden. Hans knä blöder.
— 108 —
