Sida:Sången om den eldröda blomman 1918.djvu/174

Den här sidan har korrekturlästs

»Än sedan då —?» ropade han och stampade trotsigt i golfvet.

»Själf skall jag bära mitt märke — och bära mitt hufvud högt!

Sade så, grep sin hatt och störtade som en stormvind ut genom dörren.




— 170 —